Fru talman! Många har väntat, och väntat länge,
på att denna proposition skulle komma. De personer
som utsätts för brott har faktiskt fått en undanskymd
plats, de har varit bortprioriterade. Det finns all an-
ledning att fokusera på brottsoffret, som i den här
debatten. Här måste vi alla göra vårt bästa för att få
brottsoffret i fokus.
Ofta upplever brottsoffren att de inte får den hjälp
av samhället som de behöver och har rätt till. Under-
sökningar och dialoger som jag har haft med medbor-
garna visar att många brottsoffer saknar förtroende
för rättsväsendet efter rättsprocessen, efter polisut-
redningen, efter rättegången.
Många offer säger också att de inte skulle bry sig
om att göra en ny anmälan om en liknande händelse
inträffade igen. De orkar inte. De tycker att det är
meningslöst. De känner obehag och upplever hot. Det
gäller både de anmälda brotten och det mörkertal som
finns när det gäller de oanmälda brotten. Hur stort det
är vet vi inte.
Det har vidtagits många bra åtgärder, och det
finns många bra förslag. Men det viktigaste är att den
enskilde kan känna att det har vidtagits konkreta
åtgärder i vardagen. Det får inte bara bli papperspro-
dukter.
Det pratas om samverkan mellan myndigheter, ut-
byte av erfarenheter och kunskap. Det är väldigt vik-
tigt. Det har vi tagit upp vid många olika tillfällen,
liksom bemötandet, som är otroligt viktigt. Särskilt
viktigt är det med tanke på de personer som har svårt
att föra sin egen talan.
Jag vill lyfta fram ett praktiskt exempel, nämligen
utvecklingsstörda kvinnor som har blivit utsatta för
våld, oftast av vårdare. Finns det kunskap hos de
rättsvårdande myndigheterna om hur man ska bemöta
just denna grupp människor?
Jag var i förra vecka på ett seminarium hos den
grupp som har hand om omsorgstagare. De säger att
rättsväsendets kunskap om förståndshandikappets
innebörd är bristande, likaså när det gäller rättsväsen-
dets kunskap om LSS-lagen. Det tycker jag är viktigt
att vi tar till oss.
Kan kvinnor som har utsatts för våld, dessa
brottsoffer, känna sig trygga? Samhällets mål måste
vara att införa en nollvision för våld mot kvinnor och
barn. Det anser vi i Centerpartiet. Man kan ställa sig
frågan: Fungerar besöksförbud? Finns det tillräckligt
med larmpaket och andra hjälpmedel? Fungerar om-
händertagandet av och stödet till barnen? Det är otro-
ligt viktigt att observera, behandla och stödja barn
som ser sin mamma bli slagen, med de psykiska kon-
sekvenser som det får. Över huvud taget har barn
särskilda behov som måste beaktas i hela rättsväsen-
det, inte minst utifrån brottsofferperspektivet.
Vi har inte nått ända fram när det gäller kvinnor
och barn som har blivit utsatta för våld, men vi har
nått en bit. Jag vill säga att kvinnojourerna, frivilli-
gorganisationerna gör ett fantastiskt arbete och även
på många håll de rättsvårdade myndigheterna. Men
de känner att de inte räcker till, och ibland räcker inte
resurserna till, utan man måste prioritera även om
detta oftast ligger högt på listan.
Kvinnor som brottsoffer ska inte behöva lämna
sitt hem. Det borde vara förövaren som gör det, och
det har vi sagt tidigare från talarstolen.
När det gäller förslaget om utökade möjligheter
att förordna målsägandebiträde tycker att det är bra,
men jag skulle vilja att det även gällde stödpersoner,
t.ex. dem som finns inom omsorgsverksamheten och
som nu har eget boende. FUB har börjat utbilda stöd-
personer på vissa ställen. Men hur känner sig om-
sorgstagarna? De är utlämnade när de ställs inför
polisen, domstolen eller åklagaren och behöver det
här särskilda stödet. Stödpersoner måste garanteras
ersättning av statliga medel.
Man kan också ställa sig frågan: Hur mycket or-
kar frivilligorganisationen med? Vi får vara rädda om
dem, de gör ett ovärderligt arbete. Vi måste ha detta
med oss i alla situationer där frivilliga ställer upp.
Sedan vill jag lyfta fram frågan om vittnesstöd.
Vittnenas betydelse i rättsapparaten är stor. Därför
måste de få både stöd och skydd. Vittnesstödets ut-
bredning över landet tycker jag är positiv. Jag tycker
att det går ganska fort. Därför vill jag säga att
brottsofferjourerna har gjort en stor och viktig insats i
detta arbete.
När den här organisationen för vittnesstöd har
byggts upp över hela landet får det inte ha karaktären
av ett projekt med eldsjälar som står och faller med
dessa eldsjälar. För att få en långsiktig effekt krävs en
statlig administrativ hjälp till de ideella organisatio-
nerna. Det hävdar vi från Centerpartiet. Finns det
ingen tydlig markering, en spindel i nätet som orkar
stödja eldsjälarna och frivilligorganisationerna i deras
arbete, är det risk att det faller. Det arbetet är otroligt
viktigt. Därför måste det finnas ett statligt administ-
rativt stöd. Det kan sedan utformas utifrån de lokala
förutsättningarna, som kan se väldigt olika ut, men
det är viktigt att det markeras.
Vi har brottsoffer som utsätts för beväpnade rån
som sker i vårt samhälle och som har svårigheter att
gå tillbaka till sitt arbete - det kan ta åratal, de kanske
aldrig kommer tillbaka. Vi har brottsoffer som blivit
utsatta för lägenhetsinbrott där hela huset har vänts
upp och ned. Det känns ända in i benmärgen som ett
hot mot den enskilda integriteten. Och vi har dem
som bara råkat vara i vägen, som fått bilen eller cy-
keln stulen. Alla dessa brottsoffer måste få det rätta
bemötandet. De måste få känna att de rättsvårdande
myndigheterna gör allt för att klara upp begånget
brott och att det finns resurser för att klara detta. Det
känns oroande att höra de signalerna i samhället i dag
att det ändå inte händer någonting, att det inte är lönt
att anmäla, inte lönt att göra någonting.
Det är viktigt att brottsoffren får rimligt stöd och
hjälp och får ersättning för vad skadan har vållat.
Fru talman! Jag yrkar bifall till endast en av reser-
vationerna, det är reservation 3, men jag står natur-
ligtvis bakom alla våra reservationer i detta ärende.