Herr talman! Titeln på proposition 52 är alltså Ny
vapenlag. Men det är inte så mycket nytt i den vapen-
lagen, och titeln är därför litet förledande. "Ny" inne-
bär för mig radikala förslag till förändringar för att
begränsa vapeninnehavet i samhället. Men några
sådana förslag finns alltså inte i den här propositio-
nen, som mynnar ut i justitieutskottets betänkande.
Nya förslag skall komma vid ett senare tillfälle. Man
skall utreda än en gång. Det har förekommit många
utredningar i det här ämnet. Nu är det bara en språklig
och systematisk översättning, och det skall göras en
anpassning till EG:s vapendirektiv. Därför kallas
propositionen Ny vapenlag.
Om den här anpassningen till EG:s vapendirektiv
har vi i Miljöpartiet de gröna ingenting att säga, där-
för att kraven är väldigt låga. Däremot vill vi ta tillfäl-
let i akt och lyfta fram sådana frågor som verkligen är
av intresse.
Dessa förändringar, som jag kommer att lyfta
fram, borde ha införts vid den förra övergripande
genomgången. De lyftes fram i denna genomgång, i
utredningen, och det var redan 1987. Slutbetänkandet
lades fram 1989. I denna utredning fanns det många
bra förslag, men de genomfördes inte. Det är många
av dessa förslag som jag nu har tagit till vara, och
även i den utredning som nu är tillsatt, som heter 1995
års vapenutredning, skall de gamla förslagen dammas
av och än en gång lyftas fram. Men det här tar sådan
tid. Det händer ingenting, när utredning efter utred-
ning skall älta förslagen. Varför tar det då så lång tid?
Jag har roat mig med att titta litet på och läsa litet om
det här, och jag har då funnit att ämnet är mycket
kontroversiellt. I grunden är detta nämligen en manlig
företeelse - förtjusningen i vapen.
Det finns väldigt många organisationer och intres-
seföreningar som är välorganiserade. Jag kan bara
nämna några för att ge en känsla av omfattningen:
Sveriges vapenägares förbund, Svenska jägareförbun-
det, Frivilliga skytterörelsen, Svenska sportskytteför-
bundet, Svenska pistolskytteförbundet, Svenska va-
penstiftelsen, Samlarförbundet Nordstjärnan - det
finns säkert några till.
Sammanlagt handlar det om 750 000 välorganise-
rade, röstberättigade personer, till största delen av
manligt kön. Detta utgör naturligtvis en kolossal styr-
ka, och dessa organisationer och personer är ju inte
intresserade av att få färre vapen - snarare tvärtom.
Motståndet är alltså stort.
Det är dock inte min mening att tala illa om dessa
medlemmar. Jag tror säkert att de är seriösa och med-
vetna i sin utövning. Men faktum är att det är de lega-
la vapnen som hamnar på den illegala marknaden och
sedan används vid brott. I dag uppskattar man antalet
illegala vapen till ungefär 30 000. Miljöpartiet de
grönas mål, herr talman, är ett samhälle utan illegala
vapen, och då måste fokus riktas mot hur de legala
vapnen handhas.
Vi anser att många av de förslag som fanns i 1987
års utredning inte behöver utredas ännu en gång. De
kunde ha varit med i den proposition vi nu skall be-
handla och i betänkandet.
Den förre utredaren Leif G.W. Persson, som till-
sattes 1987, har konstaterat att det finns ett klart sam-
band mellan mängden grova våldsbrott och den totala
mängden vapen i samhället. Likaså har han konstate-
rat att det är de legala vapnen som används vid mord,
dråp och vådaskjutning, liksom det är de legala vap-
nen som stjäls och hamnar i kriminella kretsar. Dessa
fakta måste vapenägarna inse, och de måste också
hjälpa till för att vi skall kunna eliminera detta pro-
blem.
Faktum är att vi måste få bort de legala vapen som
inte längre används av sina ägare, samtidigt som till-
flödet av nya vapen måste minskas. Den största
mängden legala vapen är jaktvapen. Dessa är det dock
svårt att ge sig på, eftersom det är väldigt infekterat.
Sammanlagt finns det 2,1 miljoner legala vapen.
Antalet årligen stulna vapen - och det är ju det
som är problemet - har ökat med 83 % om man jäm-
för år 1987 med år 1993. Det bör noteras att vapen
från försvaret endast står för 10 %. Man kan tro att
den siffran är högre, men det är den inte. De civila
vapnen dominerar alltså helt i brottsstatistiken, oavsett
om man ser till antal brott, antal stulna vapen eller
antal dödade och skadade.
Efter denna långa inledning och bakgrund kommer
jag in på Miljöpartiets reservationer. Jag ställer mig
bakom alla reservationerna - nr 1, 2, 3, 4 och 7 - men
för att vinna tid i kammaren yrkar jag bifall endast till
nr 1, 2 och 3.
Reservation 3 beträffande mom. 9 gäller handel
med vapen. Brottsstatistiken visar att pistol och revol-
ver användes vid 79 % av alla rån med skjutvapen
mot bank, post, butiker och värdetransporter under
åren 1987 och 1993. Denna typ av vapen, s.k. enhand-
svapen, dominerar stort även vid mord och mordför-
sök. Enhandsvapen är de populäraste vapnen i krimi-
nella kretsar, vilket avspeglar sig i att pistoler och
revolvrar står för en allt större andel av vapenstölder-
na. Trots att enhandsvapen utgör bara 7 % av alla
legala vapen stod de för en fjärdedel av alla stulna och
förkomna vapen år 1994.
Vem får då tillstånd för pistol och revolver? Jo,
det är bl.a. de som går med i en skytteklubb och de
som har tjänstevapen. Det som framför allt måste ses
över noga är hur de i skytteklubben hanterar sina
vapen. Det är skrämmande, men statistiken visar
faktiskt att av tio personer inskrivna i en skytteklubb
slutar nio sedan de fått licens. Sedan följs det inte upp
ordentligt hur alla dessa vapen tas om hand.
Något måste alltså göras på detta område. Miljö-
partiet de gröna yrkar att skytteklubbar skall anmäla
medlemmar som slutat vara aktiva i klubben till po-
lismyndighet och att det till medlemmar i skytteklub-
ben endast utfärdas tidsbegränsade licenser som måste
styrkas vartannat år. Detta borde ha införts för länge
sedan.
Skytteklubbarna är inte så glada åt sådana förslag.
De tycker att det är ett angiverisystem och att det inte
är lätt att hantera detta med sina medlemmar. Men
samtidigt har de ju ett stort ansvar, och all den statis-
tik jag har lagt fram här visar att det måste ske nå-
gonting. Vi kan inte ha det på det här viset! En ny-
ordning måste införas redan nu; det behövs inte ännu
en utredning.
Vapenhandlare är ett annat område. Det finns
1 243 vapenhandlare här i Sverige, och av dessa
handlar 115 med automatvapen. Det är inte bara anta-
let som förskräcker utan också vetskapen att det inte
fordras någon behörighet eller någon utbildning för att
handla med vapen. Denna handel bör naturligtvis
omfattas av stora krav och restriktioner, eftersom
vapen i orätta händer är ett allvarligt problem för
samhället.
En vapenhandlare har rätt att importera lika många
vapen som han har i lager, men tullen rapporterar inte
i sin tur till polisdistriktet om antalet vapen som verk-
ligen har importerats. Det bör ske restriktivare till-
ståndsgivning för vapenhandel, och det kan kanske
vara aktuellt med en sanering av handlare. Miljöpar-
tiet de gröna yrkar att det skall införas krav på behö-
righet för att få tillstånd att handla med vapen. Dess-
utom skall tullen naturligtvis detaljerat rapportera en
vapenhandlares import till polisdistriktet.
Tillstånd för automatvapen skall enligt vår mening
över huvud taget inte ges till privatpersoner. Inte
heller skall automatvapen säljas i vapenaffärer. Det är
olämpligt att polismyndigheterna skall ha tillståndsrätt
för vapen som inte bör finnas i civil ägo. Tillstånds-
givningen för jaktgevär med upprepningsverkan,
kulsprutegevär, kulsprutor, kanoner och andra militära
vapen skall prövas av regeringen enligt krigsmateriel-
lagen och inte som nu av polismyndighet i vissa fall.
Sedan har vi vapenförvaringen. Eftersom det stjäls
så många vapen måste vi göra något åt denna. Kraven
har skärpts tidigare men inte tillräckligt. Sveriges
vapenägares förbund rekommenderar i sina tidningar
typgodkända säkerhetsskåp, med Standardiserings-
kommissionens licensnummer SS 3492 inuti skåpet,
som det enda säkra. Därför yrkar vi att om man skall
ha vapen hemma skall de förvaras i dessa skåp.
Sedan kommer jag in på sådana ämnen som har
behandlats i propositionen men avslagits av regering-
en och även av utskottet. Det gäller lasersikten.
Utredningen som föregick propositionen föreslog
att det skulle krävas tillstånd för lasersikte, men rege-
ringen och utskottet har frångått detta. Miljöpartiet de
gröna håller däremot med utredningen om att lasersik-
ten bör omfattas av vapenlagen.
Det finns inget vettigt användningsområde för la-
sersikten. Det är vid olaga jakt eller brott som de är
bra att ha. Den som innehar ett lasersikte, ofta i kom-
bination med ett kikarsikte, behöver inte ta upp vapnet
framför ögat för att sikta och skjuta, utan det räcker
att pricka in målet med en laserstråle med röd färg
och så kan man skjuta. Även på långt håll kan man
sikta på målet på det sättet. Varför skall vi ha detta i
samhället?
Regeringen säger då att det blir så svårt att dra
gränser, eftersom det finns pennor som man använder
när man pekar på overheadbilder som fungerar på
samma sätt. Jag tycker inte att det är något bra skäl.
De här speciella siktena har tidigare varit väldigt
dyra att importera, men nu har det kommit billigare
varianter från öststaterna. Varför skall vi vänta när vi
ser att dessa lasersikten kan användas på ett oriktigt
och farligt sätt? De gör det ju enklare att pricka män-
niskor eller djur. Vi borde stämma i bäcken och redan
nu införa bestämmelser om att vi inte skall ha dessa.
Regeringen säger att vi noga skall följa utveck-
lingen när det gäller dessa sikten. Vad betyder det? Är
det när ett antal människor redan har dött som det
skall göras något?
Även Sveriges Vapenägares Förbund - de här in-
tresseföreningarna säger faktiskt vettiga saker också -
säger i sitt remissvar att det inte går att helt bortse
från att lasersikten erbjuder våldskriminella speciella
fördelar genom att ett lasersikteförsett vapen inte
behöver hållas i ögonhöjd för inriktning och avfyr-
ning. Lasersikte i kombination med apparat för mör-
kerseende erbjuder möjligheter som ingen kunde
förutse för några år sedan.
I betänkandet och propositionen tas även paint-
ball-vapen upp. De används för stridsliknande spel
och lekar. Men regeringen säger i propositionen att de
får anses vara avsedda för målskjutning. Målskjutning
innebär att man står vid en måltavla och skjuter prick,
men paintball-vapen används i dag för det mesta för
att pricka människor. Det är alltså en helt annan an-
vändning än dessa vapen har haft tidigare. Dessa spel
och lekar innebär att vuxna män springer och skjuter
på andra män - låt vara att de inte dör utan får en
färgprick på sig. Det förhärligar våldet.
Varför skall vi ha detta, när vi på alla möjliga sätt
arbetar för att minska våldet? Exempelvis satsar vi
mycket pengar för att minska våldet i samhället. Skall
vi då samtidigt tillåta sådana här gevär och sådana här
lekar? Jag kan inte se det vettiga i det. I varje fall
borde det krävas tillstånd för det. Seriösa paintball-
skyttar som verkligen använder vapnen för målskytte
tycker också att det skall krävas tillstånd.
Tiden går - det var hemskt vad jag pratar.
Jag har också stött andra motioner som väckts un-
der den allmänna motionstiden och som motionärer-
nas egna partier inte har stött. Det gäller t.ex. soft air
guns. De ser ut precis som riktiga vapen, så dem kan
man ha till att hota folk med. Även poliser har trott att
de varit riktiga vapen. Sådana vapen som liknar rikti-
ga så mycket att det kan hända en massa saker tycker
jag inte heller att man skall ha i samhället.
Jag har också stött en motion om stålhättade skor
och kängor. Jag tycker att de skall förbjudas - det
skulle underlätta för t.ex. skolor, där man ofta har
diskussioner om detta och egna ordningsregler. Stål-
hättade skor och kängor är jättefarliga, och de kan
åstadkomma väldiga skador. Inför vi förbud för dem
är det enklare.