Herr talman! Jag kan bara konstatera att vi här i
riksdagen inte kan ta på vårt ansvar att förespråka
pepparsprej när inte Rikspolisstyrelsen vågar det.
Rikspolisstyrelsen hade verkligen satt sin förhoppning
till pepparsprejen just därför att man behöver ett mel-
lanting mellan batong och pistol.
Jag håller med om att det absolut behövs någon-
ting för hotade kvinnor. Kia Andreasson säger att vi
bara suttit här och inte gjort någonting när det gäller
vapen. Hon säger att det inte hände någonting med
anledning av 1987 års vapenutredning. Det gjorde det
visst. Det gjordes flera skärpningar bl.a. angående
förvaring av vapen. För ett vapen har det krävts en
tredelad förvaring så att man har en vital del under
lås.
Likadant är det när det gäller inköp och innehav
av olika slags ammunition. Vi har efter 1987 höjt
straffskalorna för brott mot vapenlagen. Rikspolissty-
relsens rapport om illegala vapen finns med i underla-
get. Det har hänt mycket där också.
Kia Andreasson nämnde Rikspolisstyrelsens och
Tullens samarbete. Det är viktigt med det samarbetet.
Där har det redan hänt någonting. I Rikspolisstyrel-
sens rapport om illegala vapen, som kom för drygt ett
år sedan, står det att Tullen är villig att hjälpa Polisen
med strängare kontroll av införsel av vapen. Det hän-
der alltså mycket även där, för att inte tala om den
militära sidan, som jag har varit så kritisk till. Det nya
handlar om att det ställs samma krav på de militära
vapnen som på de civila. Det gäller återkallelser,
lämplighetsbedömningar osv. Någon passivitet har det
inte varit, snarare aktivitet.