Fru talman! Jag skulle vilja fortsätta med forsk-
ning, som jag sade tidigare. Jag håller med Marianne
Andersson. Hon talade om att just de små högskolor-
na framför allt i Västra Götaland ligger allra lägst i
landet när det gäller statliga anslag till forskning och
forskningsutbildning. Men det var ett tillfälligt anslag
från Chalmers under två år på 5 miljoner per hög-
skola, och det har lättat trycket något. Det var enbart
tillfälligt och gällde två år. Från år 2000 finns det
alltså inga fasta forskningsresurser över huvud taget
till de mindre högskolorna, framför allt Borås, Troll-
hättan/Uddevalla och Skövde som under dessa två år
varit helt beroende av Chalmers och nu alltså inte får
något, medan andra högskolor över hela landet har
fått fasta forskningsresurser från staten. Det här är
mycket märkligt. Jag önskar att utbildningsministern
talar om hur man från 2000 kommer att kunna få
ersättning för dessa forskningsresurser och naturligt-
vis allra helst dessutom få mer forskningsresurser
beroende på att man ligger så lågt i landet och att det
finns ett så väldigt stort behov.
Precis som tidigare talare har sagt är Västsverige
en stor industriregion som är av mycket stor betydelse
för hela rikets ekonomi. Ökade satsningar på kompe-
tensförsörjning, utveckling och forskning är nödvän-
diga för att bibehålla och stärka regionens konkur-
renskraft. En utbyggnad av grundutbildning och
forskning är därför inte i första hand en fråga om en
regional rättvisa utan en fråga om att stärka hela Sve-
riges konkurrenskraft som industrination.
Min fråga är: Hur skall vi förse Västsverige med
forskningsresurser, allra helst de små högskolorna
som ligger så väldigt långt efter? Det är den ena de-
len.
Den andra är att det i Västra Götaland finns en bra
kvalitet på högskolorna, högt sökandetryck, låg ut-
bildningsnivå. Matte och naturvetenskap är viktiga
ämnen där, och vi kan ta emot oerhört många fler -
minst 5 000 utbildningsplatser, men upp till 10 000
platser, är det stora behovet just nu.