Fru talman! Också jag får tacka för svaret men
också jag måste, tyvärr, säga att jag inte är helt nöjd.
I en artikel i GP den 15 april säger utbildningsmi-
nistern att Sveriges position som kunskapsnation skall
stärkas. Det är ett påstående som det inte är svårt att
instämma i. Där är vi överens. Men jag skulle ha
önskat att det stod något om att detta gällde för hela
Sverige - att hela Sveriges position som kunskapsna-
tion skall stärkas.
Som det är i dag är människor med högre utbild-
ning mycket ojämnt fördelade över landet. Delar av
Västra Götaland tillhör de delar som har den minsta
andelen högskoleutbildade människor. Jag är mycket
medveten om att det finns andra ojämlikheter, som
också påpekas i nämnda artikel, än de geografiska.
De är inte mindre viktiga men just i dag skär vi de-
batten på den ledden att vi analyserar hur mycket
utbildning som ges i olika områden. Hur man än
räknar är Västra Götaland klart underförsörjt. Jag
inkluderar då Göteborg. Detta går dock att rätta till,
utbildningsministern!
Om knappt hälften av de 20 000 platser som till-
kommer nästa år, alltså knappt 10 000 platser, för-
läggs till Västsverige kommer Västsverige när det
gäller platsantal och antalet människor som bor där i
paritet med mellersta Sverige. För att sedan inte halka
ned igen när det gäller detta med en rättvis fördelning
av platser gäller det att de kommande 10 000+10 000
platserna också fördelas på ett rättvist sätt.
Det är dessutom populärt att studera i västra Sve-
rige. Marianne Andersson nämnde att det var många
sökande per plats. Antalet förstahandssökande i
Västsverige förra året var faktiskt nära 4 per plats. I
södra Sverige var motsvarande siffra 3 och i norra
Sverige 2,5.
Förutom att Västsverige är en trevlig del av riket
finns det i Västsverige utbildningar som är unika för
landet. Jag tänker på t.ex. Bibliotekshögskolan i Bo-
rås och på olika typer av textila utbildningar.
Jämfört med resurserna per plats för den grund-
läggande högskoleutbildningen är mönstret detsam-
ma. I mellersta Sverige satsas det ungefär 1 300 kr
per invånare på varje högskolestuderande. I västra
Sverige är motsvarande siffra 1 100 kr - lägst i lan-
det, alltså lägre än i norra och södra Sverige.
Forskningen har under en följd av år på ett kanske
ännu mer uppseendeväckande sätt särbehandlats. Det
är lätt att se om man läser regleringsbreven från
1996-1999. Samtliga tre högskolor i Västra Götaland
- Borås, Skövde och Trollhättan/Uddevalla - låg, i
och för sig tillsammans med Kristianstad, lägst i
landet vad gäller forskningsanslag 1996. När de sedan
relativt kraftigt räknades upp 1997 och 1998 blev
uppräkningen lägst vid just nämnda tre västsvenska
högskolor. Kristianstad fick under samma tid nästan
en fyrdubbling. Här har alltså pekats på tilldelningen i
kronor per plats, andelen platser per invånare och
forskningsanslagen. Jag ser gärna att utbildningsmi-
nistern kommenterar de tre faktorerna.