Fru talman! Jag tror att det har skett mycket små
förändringar av styrelsen för Naturhistoriska riksmu-
seet sedan den fulla generalplanen arbetades fram.
Jag kan inte garantera att alla är helt samsynta i sty-
relsen. Men däremot finns det en stark ambition från
styrelsens och ledningens sida att med utgångspunkt i
de nya fakta som denna översyn har gett arbeta för att
lösa frågorna kring Naturhistoriska riksmuseet till-
sammans med departementet så snart som möjligt.
Och det är viktigt att denna samsyn finns.
De prioriteringar som görs inom museerna måste
självklart museernas ledningar ta ansvar för. De är
självständiga myndigheter. Vi kan från departemen-
tets sida inte gå in och styra i enskildheter. Det finns
också, som i all verksamhet, konfliktpunkter där na-
turligtvis museerna på goda grunder vill ha sina ma-
gasin och sina föremål så nära museet som möjligt.
Därmed har magasinslösningar inte alltid blivit de
bästa. Det har blivit vindar och källare som inte fyller
de krav som vi ställer på brandsäkerhet och annan
säkerhet. Därför har ett antal myndigheter, t.ex. Kul-
turrådet och Riksantikvarieämbetet, haft uppdraget att
stötta bl.a. museerna så att vi ska kunna finna gemen-
samma magasinslösningar som uppfyller dessa krav.
Det är klart att departementet har en samordnande
roll. Men myndigheterna har naturligtvis också ett
eget ansvar. Jag tror inte att detta är något konflik-
tämne mellan departementet och myndigheterna. Alla
strävar vi åt samma håll, nämligen att se till att lösa
den konflikt som finns mellan att ha samlingarna nära
museet men att ändå ha dem säkrade. Och då krävs
det andra typer av moderna magasinslösningar än
dem som vi har i dag.