Fru talman! Det är en mycket spännande tanke
som Birgitta Sellén redovisar här. Å ena sidan har vi
ju ett nationellt kulturarv. Vi är en nationalstat. Där-
för är det viktigt att vi har kraftfulla, helstatligt finan-
sierade nationella institutioner på några platser i lan-
det. Det kan vara betydligt fler än i dag, i och för sig,
men de flesta ligger i Stockholm. Det är viktigt att vi
håller kulturarvet samlat så att man på ett och samma
ställe kan följa en utvecklingslinje. Det ska vara öpp-
na rum för så många människor som möjligt. De ska
vara öppna året om så att även de som bor i andra
delar av landet än Stockholm, Karlskrona eller andra
ställen där vi har nationella kulturinstitutioner faktiskt
kan besöka dem.
Å andra sidan tror jag att man mycket väl i en del
fall kan kombinera magasinsfrågorna med den typ av
öppna magasin som jag tror att Birgitta Sellén talar
om. Exempelvis har Nordiska museet öppna magasin
på Julita gård. Det är ett exempel. Det finns många
andra museer i olika delar av landet som har börjat
jobba på det sättet. Det tror jag är väldigt bra. Att ha
magasin på lite längre avstånd från de museer som är
lokaliserade i Stockholm är absolut en tanke man kan
fundera vidare kring.
Samtidigt är det sammanhållna kulturarvet - där
man kanske för kortare eller längre perioder depone-
rar föremål i andra delar av landet - ändå ett grund-
drag i vår kulturarvspolitik. Det står inte i konflikt
med hembygdsrörelsens, hembygdsmuseernas eller
andra museers ambitioner att visa vårt kulturarv - det
lokala och nationella kulturarvet.