Fru talman! Jag tycker i och för sig att ekonomis-
ka argument ibland kan vara viktiga, men det jag ser
som viktigt i det här sammanhanget är att vi får en så
bra lösning som möjligt för Naturhistoriska riksmuse-
et där man får en högre koncentration av alla de ut-
spridda lokaler som man nu brukar för sin verksam-
het, att man får en täthet i en del avseenden, att man
får bättre lokaler ur museibesökarnas och de anställ-
das synvinkel, att vi inte behöver vänta på att trafik-
lösningarna i Stockholm behöver sätta tidtabellen för
när man ska kunna lösa magasinsfrågor och andra
frågor som rör Naturhistoriska riksmuseet utan att
man kan välja den tidtabell som är bäst för museet.
Sedan förstår jag inte riktigt frågan som handlar
om exempel på forskare som skulle flytta med. Jag
tror att det är viktigt att man gör en prioritering i
fråga om det material som används väldigt ofta och
ganska ofta och sedan kanske också det material som
används väldigt sällan. Det är ju det som man i så fall
kan lägga i magasin på längre avstånd från museet.
Det behöver inte med nödvändighet innebära att
det följer med forskningsresurser. Forskarna ska så
snabbt som möjligt kunna få materialet att arbeta
med, men det behöver kanske inte betyda att allt
material som i dag finns ute i Frescati finns där inom
absolut nära räckhåll. Det är den typen av priorite-
ringar jag ser framför mig.
Detta är, som sagt var, något som vi fortsätter att
diskutera med fullt förtroende för varandra mellan
museets ledning och departementet. Det kommer att
vara viktigt att vi är ense om tagen, för den enda
ambitionen är att detta fantastiska museum ska bli
ännu mer fantastiskt efter ett antal år med vissa pro-
blem.