Fru talman! Självklart har vi ett nationellt kultur-
arv. Det är ett kulturarv som bör nå ut till så många
som möjligt. För att få så många människor som
möjligt intresserade av kulturarvet är det viktigt att
man kan få möjlighet att se det i ganska unga år. Det
skulle vara av otroligt värde för skolorna runtom i
landet.
Tänk om jag i Sundsvall till mina elever skulle
kunna säga att silverskatten från Stige finns på
Sundsvalls museum, i stället för att prata om Sti-
geskatten och säga att eleverna får åka ned till Stock-
holm och att man där kanske kan gräva fram den
någonstans för att de ska få en chans att se den. Där-
för fortsätter jag att säga att jag tycker att det är vik-
tigt att man kan visa detta på plats. I stället erbjuds
man ofta att på fyndplatsen se kopior eller att via
datorer se bilder. Det omvända borde också kunna
diskuteras, att kopiorna visas på Naturhistoriska
riksmuseet för att man ska få helheten. Dessutom ser
jag en möjlighet att öka forskningen. Nu har man
alltså forskarna centralt vid de stora museerna, men
om man har föremålen ute i landet kan det bli fler
som forskar. Hur ser ministern på det?