Herr talman! Det här är en något märklig debatt.
Nu säger Bengt-Ola Ryttar att Agne Hansson
tvingas stå här i riksdagens talarstol och försvara
förslag och en politik som han egentligen inte vill
föra. Det är självklart att jag står här och försvarar
betänkandet, eftersom betänkandet är enhälligt.
Bengt-Ola Ryttar målar upp alla de förskräckliga
problem som finns på bostadsmarknaden precis
som om de skulle ha orsakats av de förslag som vi
nu lägger fram. Tänker inte Bengt-Ola Ryttar rösta
för det här förslaget? Man får nästan uppfattningen
att Socialdemokraterna känner sig förnärmade för
att regeringen har lyckats lägga fram några förslag
som Socialdemokraterna har ställt upp på. Det är
nästan så att man ber om ursäkt för att man har
gjort det. Det visar att det egentligen inte finns så
många alternativa vägar när man skall ta sig ur de
problem som har skapats på bostadsmarknaden.
Det borde man också tänka på från
socialdemokratiskt håll om man vill ha i gång en
fungerande bostadsmarknad igen. Då kan man inte
måla upp subventionslöften i miljardklassen
framöver, när man i själva verket vet att man inte
kan infria dem. Det skapar naturligtvis en mycket
besvärlig situation med stagnation just nu. Man
sviker också sina löften.
Det är förvånande att Socialdemokraterna och
Bengt-Ola Ryttar, som satt med i bostadsutskottet
vid den tiden, inte hade större bekymmer för
bostadsrättsföreningarna när man på 80-talet satte
i gång spekulationsvågen och kostnadsexplosionen.
Då orsakades de problem som vi nu försöker rätta
till. När vi från Centern varnade och föreslog att
man skulle införa investeringsavgifter i de
överhettade områdena lyssnade man inte. När man
väl kom till skott var det inte tillräckligt. När vi
föreslog ett bostadsfinansieringssystem som skulle
rymma många av de regler som nu finns för 1993
med mångfald och konkurrens, ville man inte
lyssna. Varför frågade sig inte Bengt-Ola Ryttar på
80-talet hur mycket spekulationskarusellen och
kaoset på bostadsmarknaden fick kosta?