Herr talman! Det sägs kanske litet för mycket om
diken och vägrenar. Men vad var det som var fel i
socialdemokratisk bostadspolitik? Var det
faktumet att även fattiga människor bodde bra?
Det finns en förhållandevis färsk LO-undersökning
av de lågavlönade medlemmarnas livssituation.
Den ger en väldigt splittrad bild. Det är ingen som
är typiskt lågavlönad. Den enda gemensamma
faktorn är att de bor bra. Det innebär att
socialdemokratisk bostadspolitik har uppnått det
stora och viktiga målet, dvs. att ge människor en
bra bostad.
Detta kostade rätt mycket pengar. Jag tror att vi har
varit överens om detta rätt igenom riksdagen.
Kostnaderna för bostadssubventionerna låg upp
mot 50 miljarder kronor. Vi har trappat ned på de
subventionerna. Men vi skulle aldrig komma på
idéen att trappa ned dem så att de klart översteg
smärtgränsen för vanligt folk.
Om man ser på intäkter och utgifter på den totala
bostadssektorn, ser man redan nu att staten får en
nettoinkomst. Den nettoinkomsten kommer att
öka under de närmaste åren. Om jag inte minns fel
är toppnoteringen 31 miljarder kronor. Det är
ingen dålig affär, Agne Hansson.