Herr talman! Det beslut som vi fattade i våras om
de tre miljarderna har på sitt sätt fått ett förödande
resultat -- det vet vi alla -- framför allt då för de
bostadsföreningar som blir illa drabbade. Det är
också grunden till det betänkande som vi diskuterar
i dag och som är ett resultat av den Danellska
snabbutredningen, som tillkom på initiativ av oss.
Jag tycker att det var en bragd av Danell att ta fram
det hela på så kort tid. Även på departementet har
man varit snabb, så att vi i dag kan fatta det beslut
som är nödvändigt inför ikraftträdandet av den
första delen av de extra besparingarna fr.o.m. den
1 januari.
När vi talar om subventioner -- räntebidrag och
andra former för det som finns och har funnits -- får
vi inte heller glömma bort att de också har en
snedvridande effekt så till vida att de har gett
medborgarna möjlighet att efterfråga både större
och dyrare bostäder än de egentligen har haft råd
med. Resultatet av det har även givit staten så stora
kostnader att staten inte heller orkar med det -- det
är i alla fall bakgrunden till detta.
Man skulle kunna kalla det här ett plåster. Vi har
förorsakat ett sår, och nu har vi tagit fram ett plåster
att sätta på såret. Det är helt nödvändigt, och det
är vi väl överens om i utskottet. Jag tänker då
framför allt på omfördelningslånet, som i alla fall
gör det möjligt för dem som är allra värst drabbade
att akut lösa sina problem.
Utökningen av kreditgarantierna från 30 % till
40 % har förankrats hos bostadskreditinstituten.
De har visserligen inte sagt att de är nöjda men att
det hamnar på en sådan nivå att det inte hindrar
kreditgivningen.
Allt viktigare är naturligtvis hela tiden räntan, och
räntan har ju sjunkit kraftigt och kommer
förhoppningsvis att sjunka litet till. Det är det helt
utslagsgivande. Tyvärr kommer det inte
bostadsrättshavarna till godo utan staten. Jag
undrar om det finns någon här i landet som är så
fattig som svenska staten, så pengarna hamnar
kanske i alla fall på rätt ställe.
Subventionsräntan och dess konstruktion skulle i
varje fall jag däremot vilja titta litet närmare på.
Med de stora marginaler som bankerna nu
tillgodogör sig blir hela systemet skevt. Jag hörde
nyligen en siffra -- jag vet inte om den är riktig. Det
sades nämligen att de ungefär 1,5 % som tas ut i
överränta tillför bankerna 20 miljarder kronor
under en femårsperiod. Visserligen är bankerna illa
ute och behöver förbättra sin situation, men man
frågar sig om det skall gå till på det viset.
Det som Oskar Lindkvist sade om initiativen från
bankerna i Skåne var intressant. I den mån vi har
möjlighet tycker jag att vi skall försöka medverka
till att andra banker tar liknande initiativ. Om de
har varit med om att ställa till eländet är det inte
mer än rätt att de åtminstone försöker hjälpa till att
justera det.
Det finns också andra åtgärder. Oskar Lindkvist
talade om hur man skulle kunna göra någonting åt
nyproduktionen. Vi lade faktiskt fram ett förslag
om en halvering av byggmomsen, inte minst för att
åstadkomma en sysselsättningseffekt. Vi lade
faktiskt fram ett förslag om att byggmomsen skulle
uppgå till 12,5 %. Eftersom socialdemokraterna är
för att stimulera marknaden är det konstigt att de
inte kunde gå på vår motion i det fallet. Då hade vi
kunnat göra någonting åt situationen.
En annan sak som är speciell när det gäller bostads-
och byggpolitiken är att det inte finns något
ansvarigt statsråd. Det lär vara sju statsråd som har
mer eller mindre ansvar. Det är ganska märkligt att
den som ändå har det största ansvaret,
skatteministern, inte vid ett enda tillfälle under
denna mandatperiod har bevistat kammaren under
utskottets debatter. Det är ytterst
anmärkningsvärt. Jag hoppas att detta noteras. Jag
vet att även Oskar Lindkvist har påtalat detta, och
kanske flera med honom. Vi bör få se
skatteministern här i nästa debatt efter nyår.
Vi har varit med att ta ansvar för att besparingen på
3 miljarder har kommit till stånd. Det var
ursprungligen något som Socialdemokraterna och
regeringen kom överens om. Vi hade från början
en annan idé om finansieringen. Jag vill bara
understryka att det ändå var vi som medverkade till
att besparingen i varje fall blev fördelad över en
treårsperiod. Om det skulle yppa sig möjligheter att
finna former för en uppluckring vill vi gärna
diskutera det.
Det finns ingen anledning att ytterligare förlänga
den här debatten, eftersom vi är eniga på dessa
punkter. Detta är en nödvändig åtgärd för att vi i
alla fall skall komma till rätta med de allvarligaste
problemen.
Herr talman! Därmed vill jag avsluta med att yrka
bifall till hemställan i betänkandet och avslag på
reservationerna.