Fru talman! Det är viktigt att understryka att det
här faktiskt är en milstolpe i fråga om svensk
grundlagstradition och ett högtidligt tillfälle,
eftersom vi nu skall ändra vår grundlag och
inkorporera Europakonventionen.
Det kan finnas anledning att påpeka att vi i vårt
land faktiskt så sent som 1974 fick en grundlagsfäst
rättighetskatalog. Vi fick ytterligare förstärkningar
1976. Den senaste kom 1979.
Krav på ytterligare förstärkningar av
grundlagsskyddet har fortsatt att vara levande i
debatten. Ett resultat av de här kraven är just nu
föreliggande betänkande.
I svensk tradition ingår ju att vi skall ha en bred
enighet kring grundlagsändringar. Jag tycker
faktiskt att det präglar det här förslaget. Ingen har
fått allt vad vederbörande ville ha. Alla partier här
har nämligen krävt mera av det som nu har
tillgodosetts i förslaget. Men i slutändan har vi ändå
hittat ett sätt att jämka oss samman och få till stånd
några förslag och ett beslut här i dag. Jag skulle vilja
säga att det är en typisk svensk kompromiss.
Kritik har framförts från flera håll: Det har inte
åtgärdats. Det där läggs på is. Här har det inte hänt
någonting.
Men vad kritikerna bortser från är att utan
kompromisser hade det inte blivit något förslag alls
för oss här i dag. Då skulle vi ha varit kvar på
samma nivå som 1979. Jag vill gärna tacka Thage G
Peterson för att han ger mig en eloge för
samarbetet. Jag tycker att det har varit ett
stimulerande samarbete och är mycket glad över att
vi har nått en kompromiss i utredningen när det
gäller de frågor som från början tycktes så långt
från varandra.
Folkpartiet har t.ex. haft mera långtgående krav
när det gällt den negativa föreningsrätten och
uppenbarhetsrekvisitet. Jag beklagar särskilt att
det inte har varit möjligt att finna en lösning i den
mycket komplicerade frågan om den negativa
föreningsrätten. Det är inte så som Thage G
Peterson vill göra gällande, nämligen att det främst
handlar om att slå mot fackföreningsrörelsen. I
stället handlar det om en grundläggande respekt för
den enskilda människans rätt att själv bestämma
om hon vill vara med i en förening eller inte.
För att få fullgott skydd för sin negativa
föreningsrätt bör den enskilde också åtnjuta skydd
mot diskriminerande handlingar från sin
arbetsgivare och sina arbetskamrater. Med den tid
vi har haft till vårt förfogande har det inte varit
möjligt att göra så detaljerade preciseringar i
grundlagen. Vi har haft många och långa
diskussioner om detta. Vårt utredningskansli har
gjort genomgripande försök att hitta möjliga
avgränsningar men ännu inte lyckats.
Om man ser tillbaka på utvecklingen i
författningsfrågorna finner man emellertid att man
ändå tar ett steg i taget hellre än att mista hela
kakan. Jag har goda förhoppningar att vi inför
framtida författningsändringar tar ytterligare steg i
den riktning som vi nu har påbörjat. Jag är därför
glad att vi i dag ändå kan fatta beslut inom flera
områden.
Vi får ett grundlagsfäst skydd för egendomsrätten
och rätten till ersättning vid
rådighetsinskränkningar. Vi får äntligen ett
grundlagsfäst skydd för närings- och yrkesfriheten
och vi får ett skydd genom inskrivning i grundlagen
om allemansrätten. På detta område har det inte
funnits några motsatta uppfattningar. Det har
verkligen inte funnits några som helst ansatser att
hindra den fattige och arbetslöse att komma ut i
naturen som Thage G Peterson sade i sitt inlägg.
Jag förstår inte riktigt varifrån han får de tankarna.
Jag tycker inte att det finns någon anledning att inte
se optimistiskt på möjligheten att i framtida
grundlagsrevisioner få ytterligare krav
tillgodosedda.
Jag vill säga något om närings- och yrkesfriheten.
Jag tycker att det är utomordentligt viktigt att
denna rätt nu är grundlagsfäst. Under en period har
man i vissa kretsar faktiskt sett med nedlåtenhet på
de fria näringsidkare vi har i Sverige. Thage G
Petersons hastigt påkomna omsorg om
småföretagare luktar valrörelse. Tidigare har
socialdemokraterna inte visat någon som helst vilja
att grundlagsfästa närings- och yrkesfriheten.
Det är min förhoppning att detta grundlagsfästande
av närings- och yrkesfriheten också skall bidra till
att i grunden stärka respekten för näringsidkarna i
vårt samhälle.
Det är också utomordentligt viktigt att man nu
lägger fast och preciserar att inga inskränkningar
får göras för att ekonomiskt gynna vissa personer
eller företag. Det är alldeles uppenbart att sådana
inskränkningar har gjorts på flera håll i landet.
Detta är alltså ett stort steg framåt.
Så till frågan om författningsdomstol. Jag gick in i
arbetet i fri- och rättighetskommittén med en öppen
syn på den frågan. Kommitténs mycket ingående
och gedigna arbete har visat att
författningsdomstolar överallt i världen i större
eller mindre utsträckning tenderar att bli politiska
verktyg. Jag har funnit att den ordning som vi har i
Sverige med varje domstols ansvar i frågan väl
stämmer överens med vår uppfattning att det skall
råda balans mellan den lagstiftande och den
dömande makten.
Trots allt man säger om att författningsdomstolar är
självständiga, att de inte är utsatta för inflytande
från den politiska makten, finner man att
tillsättningarna är mer eller mindre politiskt
betingade och att olika sidor tillgodoräknar sig den
ena eller den andra domaren i den
författningsdomstol som finns. Jag tycker att den
ordning vi har i Sverige, där varje domstol åtnjuter
ett stort förtroende för sin oväld är något vi bör slå
vakt om.
Att inkorporera Europakonventionen är en viktig
milstolpe i Sveriges arbete dels för att återta vår
plats som en aktiv europeisk stat dels för att
markera vår samhörighet med europeiska
värderingar. De tillfällen då Sverige fällts i
Europadomstolen för brott mot konventionen om
mänskliga rättigheter har varit både smärtsamma
och generande påminnelser om att vi inte har varit
i takt med övriga Europa när det gäller vilken
respekt som skall tillmätas den enskildes rätt.
Jag vill påminna om vad jag sade i inledningen,
nämligen att det dröjde så länge som till 1974 innan
vi grundlagsfäste vår fri- och rättighetskatalog. Vi
kan konstatera att vi faktiskt också är mycket sena
med att inkorporera Europakonventionen.
Sverige kritiserar snabbt andra stater för bristande
respekt för mänskliga rättigheter. Nu sopar vi
äntligen rent framför vår egen dörr.
Det är alltså femton år sedan vi sist gjorde några
förändringar i de grundläggande fri- och
rättigheterna; femton år av stagnation i
författningsarbetet. Thage G Peterson refererade
att man på alla sätt hade motsatt sig att det skulle
tillkomma en författningskommitté. Det är alltså
socialdemokraterna som under femton års tid
verksamt har motsatt sig alla förändringar och
framsteg i författningsarbetet.
Men man kan faktiskt se att det har haft effekt att
tillsätta utredningen. Det har fått
socialdemokraterna att dra upp huvudet ur sanden
och upptäcka att verkligheten har förändrats sedan
1979. Trots att Thage G Peterson försöker ge sken
av att förslaget är en stor seger för
socialdemokratin -- jag förstår att han behöver
uttrycka sig så för sin hemmaopinion -- är det
betänkande vi har framför oss ett uttryck för en
svensk kompromisstradition där alla sidor har fått
något. Jag är mycket glad över att vi nu kan lägga
ytterligare ett beslut till handlingarna i
förändringen och förbättringen av vår grundlag.
Jag yrkar bifall till förslaget.