Fru talman! Jag tycker att Bertil Fiskesjös
nedtonade applåder för detta beslut är välgörande,
och jag kan i stor utsträckning instämma i dem. Det
är inte fråga om någon stor revolution.
Jag uppskattar också att Bertil Fiskesjö markerade
behovet av en distinkt och klar lagstiftning. Detta
behov är ett skäl till att vi har känt tveksamhet inför
skrivningarna om äganderätten. I den hittills
gällande lagtexten stadgas att varje medborgare
skall ha rätt till ersättning när egendomen tas i
anspråk. I den nya formuleringen har man anslutit
till den europeiska traditionen och föreskriver att
ersättning skall utbetalas när det krävs för att
tillgodose angelägna allmänna intressen. Frågan
vad som är ett angeläget allmänt intresse kommer
fr.o.m. nu i högre grad att bedömas av jurister i
domstolar när det uppstår konflikter mellan vanlig
lag och grundlag.
Jag vill bara fråga Bertil Fiskesjö, som borde ha
funderat på detta: Hur skall man egentligen
definiera vad som är ett angeläget allmänt intresse?
Vem borde fatta beslut om vad som är ett angeläget
allmänt intresse?