Herr talman! Jag menar att kopplingen är mycket tydlig. Det man måste göra för att minska glappet mellan folkvalda och väljare och mellan hela EU-projektet och medlemsländernas befolkningar är ju att hitta metoder där man vänder på beslutsprocessen och det kommer någonting underifrån. Det kan man göra genom folkomröstningar.
Riksdagens utredningstjänst har gjort en analys där man har tittat på mediebilden över EU-länderna och konstaterar att det är fyra medlemsländer där det är så gott som klart att det blir en folkomröstning. Därutöver är det tolv medlemsländer där riksdagens utredningstjänst säger att det är troligt att man har en folkomröstning. Det är alltså 16 länder som på allvar diskuterar folkomröstning, bland annat som ett verktyg att förankra den här processen.
Som Laila Freivalds också håller med om är det bekymmersamt med valdeltagandet. Det är också bekymmersamt med det svikande stöd som regeringspartiet hade i den här valrörelsen. Det får inte vara så att det är andra argument och andra bevekelsegrunder än genuin demokratisyn och genuin vilja att förankra och skapa legitimitet som styr hur vi hanterar frågor. Då är jag tillbaka till att folkomröstning vore ett mycket värdefullt instrument.