Herr talman! Den fråga som Europas väljare, inte minst här i Sverige, kommer att ställa i dag är naturligtvis om det EU vi nu får är effektivare och kommer att bli bättre på att leverera resultat, särskilt i ljuset av att EU-skeptiska partier har gått framåt. Vi vet att det finns ett ifrågasättande i det, och det är en oerhört viktig aspekt. Jag tror att det entydigt kommer att växa fram en känsla av att det som kommer här är det svar som många har efterfrågat, som ska lägga grunden till ett effektivare EU än det vi har haft.
Det visar också att hela det upplägg som har föregått detta fördrag, med ett konvent som har arbetat nogsamt och under lång tid, öppet och brett på ett sätt som har inbjudit till debatt, har varit framgångsrikt och lagt en god grund. Vi påminns än en gång om att det har varit mer framgångsrikt än när statschefer och regeringschefer stänger in sig och på slutet ska tillföra några små element. Det som möjligen inte är riktigt lika bra är det som på slutet har kommit in, som en del små skönhetsfläckar som trots allt tynger slutresultatet något.
Sverige har haft en märklig sits i detta. Det har åskådliggjorts av att regeringen, i den fråga som nu inte löstes, sade sig vara villig att rösta på alla som kandiderade till positionen som ordförande för kommande kommission. Den har egentligen inte drivit några tydliga uppfattningar.
Den kritik vi framför mot hur socialdemokratin betraktar hela EU-projektet som eget inre arbete, vilket jag tror är särskilt farligt i ljuset av det valresultat vi har fått, besannas en dag som denna. Det blir att utrikesministern nämner det som passar och annat nämns inte alls.
Vi ser alla att det har varit stora diskussioner om stabilitetspakten på ett sätt som är mycket oroande, som borde ha haft svenskt stöd men har saknat det. Här har funnits frågor och initiativ om hur små länder ska förhålla sig till stora, i en blandning av oro för en vald ordförande, för hur stor kommissionen ska vara och hur rösträttsreglerna utformades. Det är möjligt att man har landat rätt; jag är inte alldeles säker på det. Men det är väldigt tydligt att Sverige inte har varit med och diskuterat. Det väcker frågor, kanske för oss alla men framför allt för Socialdemokraterna. Den som inte vet vart man vill har också väldigt svårt att påverka.