Herr talman! Till skillnad från Fredrik Reinfeldt har ju Gunilla Carlsson under lång tid varit närvarande och aktiv i de pågående förhandlingarna. Därför blir jag lite förvånad när hon kan säga att vi låtit andra vara pådrivande och bara flutit med på slutet.
Eftersom Gunilla Carlsson varit med och bestämt vilket mandat regeringen skulle ha i förhandlingarna och när vi inte uppnått det som varit vårt behov och ansett att frågan varit avslutad har vi naturligtvis inte drivit den vidare. Det har inte heller EU-nämnden eller Gunilla Carlsson tyckt att vi skulle göra. Här gällde det i stället att driva förhandlingar på ett sådant sätt att de till slut kunde landa i en överenskommelse.
Det är något egendomligt som håller på att ske när man målar upp en bild som om Sverige skulle lagt sig på slutet. Tvärtom har de länder som på slutet fortfarande hade frågor utestående, och där de i de tidigare överläggningarna inte lyckats få gehör för sina synpunkter, naturligtvis varit tvungna att ända till slutet försöka uppnå någonting. Men resultatet har givetvis varit mycket begränsat, eftersom man inte kan ändra på väsentliga saker i slutet när alla andra varit med och kompromissat och jämkat ihop det hela.
Jag vill protestera mot den bild som Gunilla Carlsson försöker måla upp av hur förhandlingssituationen varit, särskilt som hon själv så aktivt deltagit i att lägga grunden för regeringens agerande.