Herr talman! Att riksdagen kan skiljas åt i år efter att beslut fattats om den europeiska utvidgningen tycker jag i varje fall för mitt vidkommande är det största jag har fått uppleva under mina många politiska år. Jag vill tacka för en redig och klar redovisning från utrikesministerns sida.
Det har här talats om hur vi ska föra ut detta till folket. Jag tror inte att det är svårt att få människor att förstå att 25 stater måste ha gemensamma regler. Om det inte hade varit en debatt om hur de skulle se ut tycker jag att man skulle ha kunnat anklaga regeringarna för tjänstefel.
Det är självklart att 25 regeringars åsikter inte kan vara trädda på ett snöre. All denna publicitet om att det krisar och kärvar är den mest naturliga sak i världen. Nu är det i hamn. Personligen, vad det nu kan betyda, känner i varje fall jag själv en mycket stor tacksamhet.
Det har sagts så här under valrörelsen många gånger: Säg nej till fördraget! Vi har väl då egentligen aldrig fått veta vad man skulle säga ja till. Det är ju en förutsättning att man då har något att säga ja till. Jag vet att "Säg nej till fördraget!" ofta har rymt någonting annat bakom som inte alls har haft med fördraget att göra. Man skulle också kunna säga, herr talman, att debatten här i dag visar att den här församlingen, utan att ha läst fördragets slutprodukt, är väldigt kompetent att debattera. Därför kanske det inte är helt orimligt att det avgörs här i kammaren.
Utan att riva upp någon ny debatt kunde jag väl ändå få fråga om det fanns någon delegation, något land, som krävde nej till fördraget, som resolut sade: Vi vill inte ha med det här att göra. Att man hade olika åsikter och att alla inte kan vara nöjda med resultatet tycker jag är för väl.