Herr talman! Nej, tvärtom. Det var oerhört tydligt under den tid som jag har medverkat. Jag var med från början när regeringskonferensen startade i oktober. Det har varit oerhört tydligt att alla de 25 länderna - dessutom är ju Bulgarien, Rumänien och Turkiet med i diskussionerna - har varit inriktade på att vi måste få ett nytt fördrag. Det går naturligtvis längre tillbaka i tiden. Processen påbörjades ju egentligen redan för tio år sedan. Via Nicefördrag och konventet har insikten bara ökat hela tiden om nödvändigheten att få ett nytt fördrag. Det har med utvidgningen att göra. Om EU ska växa, om EU ska leva upp till de ambitioner man har att spela en roll för utvecklingen av våra samhällen och för ett bättre liv för våra medborgare måste vi göra någonting åt den komplicerade, tröga organisationen. Det fanns en stark vilja. Det är det som har lett till att man har kunnat kompromissa, även i frågor som har varit betydelsefulla i olika avseenden, till och med det som Gunilla Carlsson tar upp, England med deras
red lines
. Det är mycket viktiga saker. Även de har kompromissat. Skälet till det är att de också vill ha ett nytt fördrag.
Om man inte vill ha ett nytt fördrag betyder det att man egentligen inte vill ha EU. Man vill inte ha detta samarbete mellan Europas länder.