Fru talman! Debatten i det här avsnittet gäller ju
utgifterna under 1999 för energiområdet. Jag kommer
inte på något sätt att förlänga den här debatten, bl.a.
därför att jag inte var med under riksdagens förra
session, men jag har efter många år i demokratiskt
ledarskap, i föreningsliv och i politik lärt mig att man
måste respektera fattade beslut. Det är en grundförut-
sättning för demokratin.
Vi har här fått en fantastisk beskrivning av Sveri-
ges energipolitik. Jag utgår från att man talat mot
bättre vetande. Jag tror faktiskt att de vänner som har
talat före mig vet bättre än vad som har framkommit
här.
Beskrivningen kan sammanfattas så att landets
enda framtid är kärnkraften, och vi skall köra den tills
alla verk av någon anledning har stannat. Sedan får vi
se vad vi gör - det är inte så noga. Huvudsaken är att
vi kan värna om kärnkraftsindustrin.
Många länder runt omkring oss avvecklar kärn-
kraften. Den är faktiskt inte någon framtidsteknik,
men en del verkar tro det.
En detalj i det utgiftsområde som redovisas i de
röda fina budgetluntor som vi har fått berör bl.a. sub-
ventioneringen av elskatten för storindustrin. Det är
bara en liten post i all enkelhet om 8,29 miljarder. Det
är ingen som på något sätt har ifrågasatt den. Jag har
inte heller hört att storindustrin har varit särskilt ne-
gativ i just den delen.
Jag utgår, som sagt, från att den debatt som man
vill starta grundar sig på beslut som tagits i demokra-
tisk ordning. Det gäller, som Ola m.fl. har sagt, ut-
giftsområdet energi. För att spara tid nöjer jag mig
med att yrka bifall till reservationerna 3 och 4.