Fru talman! Jag måste erkänna att ibland känns
debatterna i kammaren och politiken lite lätt surrea-
listiska.
I dag har vi ägnat en stor del av dagen åt att de-
battera arbetsmarknadspolitik. Vi har kunnat konsta-
tera att fyraprocentsmålet för öppet arbetslösa sprick-
er. I fredags redovisade regeringen det. Vi har kunnat
konstatera att många svenska företag lägger sina
huvudkontor utomlands.
I dag redovisade TT att Ekonomistyrningsverket
räknar med att budgetunderskottet i år blir 3,4 miljar-
der kronor och nästa år 13,9 miljarder kronor. Eko-
nomistyrningsverket räknar med att utgiftstaket
kommer att överskridas med drygt 2 miljarder nästa
år. Och sedan skall vi samtidigt samma dag debattera
energipolitiken.
Vi debatterar då energipolitiken och utgifterna på
energiområdet. Det är en politik som riskerar att öka
arbetslösheten, en politik som är skadlig för före-
tagsklimatet. Den är negativ för miljön, och den orsa-
kar högre kostnader för samhället och för enskilda.
Vi har kunnat konstatera att varslen läggs i de
energislukande företagen. I Degerfors är över 100
människor varslade. I Avesta ligger varslen. I Hälle-
fors ligger varslen. I Hofors ligger varslen. Och här i
riksdagen diskuterar vi inte bättre villkor för basin-
dustrin utan avveckling av en av basindustrins råvaror
- el och energi.
När basindustrin drar ned avvecklas försvarsin-
dustrin och huvudkontoren flyttar för annan industri.
Fru talman! Den socialdemokratiska energipoliti-
ken är tillväxtfientlig, när vi i stället borde sända
signaler från riksdagen och från näringsutskottet om
att tillväxten borde vara en av de viktigaste frågorna.
Vi borde diskutera hur vi skapar möjligheter att betala
välfärden, inte hur regeringen vill avveckla den.
Därför borde en energipolitisk debatt handla just
om tillväxt och om en förnuftig energipolitik. Den
borde handla om att använda de resurser vi har, om
att utnyttja de befintliga kraftverken - de säkra, mil-
jövänliga och resurssnåla anläggningar vi har och de
kärnkraftverk vi har.
Det finns möjligheter för en bred koalition för
tillväxt och bättre villkor för basindustrin - en bred
koalition med näringslivet, med en i stort sett samlad
fackföreningsrörelse och med flera borgerliga partier
här i riksdagen. I stället skapar regeringen en koali-
tion med de tillväxtfientliga.
I ett betänkande för utgiftsområde 21 borde man
kunna läsa ut vad statens utgifter på energiområdet
kommer att vara nästa år. En stor del av utgifterna
berör avvecklingen av den säkra miljövänliga kärn-
kraften. Det är ett program som visar upp häpnads-
väckande brister i effektivitet. Man får bidrag till
småskalig vattenkraft med mycket tveksamt miljöre-
sultat. Man får bidrag till olje- och gaseldade bränsle-
pannor om man byter från elvärme till olja eller gas.
Man får bidrag till mysbrasan i kakelugnen. Men
Boverket redovisar att pengarna inte har någon som
helst inverkan på effektbalansen.
Jag hade, fru talman, trott i min oskuldsfullhet att
i ett anslagsbetänkande skulle man kunna utläsa kost-
naderna för 1999. Men jag måste tyvärr erkänna att
jag inte klarar det. Jag ser att det är ett antal utgifter
som är uppräknade till totalt ungefär 1,7 miljarder
kronor på olika anslag. Men den enskilt största an-
slagsposten finns inte med, den som handlar om av-
vecklingen av Barsebäck.
Jag tycker att det är rimligt att riksdagen skall ges
besked om vilka kostnader man räknar med för av-
vecklingen. Jag tycker att när jag som riksdagsman
kommer hem och får frågan om hur stora statens
utgifter på energiområdet kommer att vara nästa år i
alla fall på ett hum skall kunna svara om det är 1,7
miljarder eller 3, 5 eller 10 miljarder kronor. Jag kan
det inte.
Därför skulle jag vilja fråga Barbro Andersson om
hon kan redovisa och redogöra för hur stora statens
utgifter på energiområdet kommer att vara nästa år.
Tycker Barbro Andersson att det är rimligt att riksda-
gen får en sådan information? Eller är det så att vi här
i riksdagen skall tvingas sväva i okunnighet om vilka
utgifter staten skall ha nästa år?
Jag kan tänka mig att svaret blir att av förhand-
lingsmässiga skäl skall det inte redovisas för riksda-
gen. Men till pressen kan man läcka hur mycket
pengar man räknar med skall betalas till Sydkraft
eller formellt till Vattenfall. Till pressen kan man tala
om det, men riksdagen får inget veta. Jag tycker att
detta är nonchalant mot det högsta beslutande orga-
net, riksdagen. Det är nonchalant att inte ge informa-
tion, att inte ge oss möjlighet att pröva beloppen i
sammanhanget.
Vi har också tidigare i dag diskuterat regionalpo-
litik. Jag kan inte undgå, ändå, att något kommentera
energipolitiken ur ett glesbygds- eller skogsbygds-
perspektiv. Energipolitiken är det kanske enskilt vik-
tigaste politikområdet för skogsindustrin, som gör att
en stor del av vårt land kan leva. 1 öre på kilowat-
timmen motsvarar 10 kr per kubikmeter massaved av
gran - 1 öre på kilowattimmen. Det ger stor effekt för
skogsbönder, skogsarbetare, åkare och entreprenörer
ute i skogsbygderna.
Kärnkraften har en viktig plats i det svenska ener-
gisystemet. På den avreglerade elmarknaden är det
och borde det vara kraftbolagen som skall avgöra, så
länge säkerhetskravet uppfylls, om och när kraftverk
skall avvecklas, renoveras eller byggas ut. Det finns
ingen anledning att här i riksdagen ta ett politiskt
beslut om kärnkraftens avveckling. Avvecklingslagen
kan därför förpassas dit där den hör hemma - i pap-
perskorgen.
Jag yrkar därför bifall till reservation 1.
Det är ett brott mot budgetlagens principer också i
andra delar.
I reservation 4, som handlar om landsbygdens
elektrifiering, hittar man på något alldeles nytt bud-
gettekniskt fint. Man låter nämligen Svenska kraftnät
betala sådant som borde ligga inom statsbudgeten.
Skall vi i riksdagen ha en möjlighet att bedöma
kostnader, intäkter och utgifter är det rimligt att kost-
nader redovisas i statsbudgeten, inte över olika af-
färsverk eller statliga bolag. Därför borde det vara en
självklarhet att man gav regeringen i uppdrag att
återkomma med ett förslag på finansiering.
Fru talman! Jag skall bara yrka bifall till reserva-
tion 1. Jag står självfallet bakom övriga moderata
reservationer, men nöjer mig, som sagt, med bifall till
den första reservationen.