Fru talman! I utgiftsområde 21 ingår Svenska
kraftnäts investerings- och finansieringsplan. Mer-
parten av de budgeterade kostnaderna, 1 646 miljoner
kronor, är att hänföra till Polenkabeln. Summan skall
upplånas externt. Miljöpartiet har länge påpekat att
förslaget är illa genomtänkt och inte bör genomföras.
Det finns långt mer angelägna investeringsbehov än
en elkabel mellan Sverige och Polen. Betydligt större
resurser än i dag måste läggas på att åstadkomma
ökad energieffektivitet och användning av förnybar
energi som ersättning för kärnkraft och fossila bräns-
len i såväl Sverige som Polen.
Men huvudproblemet med kabeln är miljöstör-
ningarna: Förutom obotliga skador på Blekinges
känsliga kustområden finns en betydande risk för en
påverkan på fiskbeståndet. De elektromagnetiska
fälten påverkar förmodligen fiskens vandringsvägar
och orsakar med säkerhet cellförändringar som vi i
dag vet ganska lite om, men har all anledning att
hantera med stor försiktighet. Enligt Sveriges geolo-
giska undersökning, som har varnat upprepade gånger
inför den här anläggningstypen just i Blekinge, ger
magnetfälten även upphov till ett ständigt pågående
rostangrepp på metallföremål inom en radie på drygt
10 mil runt kabeln. Dessa problem kvarstår, trots att
Polenkabeln sent omsider fått ett förbättrat tekniskt
utförande som innebär att de planerade elektrodsta-
tionerna med tillhörande kablar inte längre behöver
anläggas. Till detta bör läggas miljöstörningarna på
land från den strömriktarstation som skall anläggas.
Det är fråga om en mycket stor anläggning som krä-
ver att ca 7 ha mark tas i anspråk i ett område som är
klassat som riksintresse för natur och friluftsliv.
Det är också upprörande att man forcerat fram en
miljöprövning av ärendet i vattendomstolen före nyår,
för att inte riskera att en prövning skulle kunna ske
enligt den nya miljöbalken, vilket hade ökat sanno-
likheten för ett nej till kabeln.
Regeringens och utskottets förslag ger de finansi-
ella förutsättningarna för det fortsatta arbetet med
kabelförbindelsen. Jag yrkar därför att riksdagen inte
ställer sig bakom investeringsplanen i de delar som
rör Polenkabeln, utan att regeringen i stället på lämp-
ligt sätt ges i uppdrag att se till att Svenska kraftnät
och Swe Pol Link AB inte ikläder staten sådana eko-
nomiska förpliktelser som gör det svårt eller omöjligt
att avbryta projektet.
Flera andra partier har käcka lokala kabelkritiker,
men hur agerar och de käcka kritikerna själva här i
riksdagen?
För mig och Miljöpartiet är det en självklarhet att
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle
måste följas av praktisk handling; det räcker inte med
tom miljöretorik. Det enda ekologiskt hållbara alter-
nativet för Blekinges kustmiljö i denna fråga, är att
Polenkabeln inte byggs.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion nummer 3. I övrigt stöder jag utskottets förslag,
men vill också i detta sammanhang kort redogöra för
Miljöpartiets syn på vad den energipolitiska omställ-
ningen kräver på lite längre sikt.
Vi menar att energisystemet måste genomgå en
total omställning som innebär en elproduktion med
förnybara energislag och en slutgiltig avveckling av
kärnkraften till år 2010. Detta år bör återinföras som
slutår för kärnkraftsavvecklingen. Under de närmaste
fem åren bör minst tre kärnkraftsreaktorer stängas,
samtidigt som koldioxidutsläppen från energisektorn
måste minska. Därför är det mycket olyckligt att
regeringen och Björn Rosengren nu överger den linje
som gällde för bara nån vecka sedan - att förhand-
lingarna med Sydkraft om en stängning av Barse-
bäck 1 skulle vara avslutade före jul - och nu vill
invänta den rättsliga prövningen i Regeringsrätten.
Häromdagen förlorade Sydkraft ett mål i Stock-
holms tingsrätt och dömdes att betala statens rätte-
gångskostnader, men de driver alltså fler processer
mot staten. Man kan konstatera att Sydkraft inte delar
den breda politiska majoritetens uppfattning att ener-
gisystemet behöver ställas om till ekologisk hållbar-
het, utan mer ser till sitt kortsiktiga vinstintresse. Det
är svagt av regeringen att inte jobba mer aktivt för att
förverkliga det beslut om stängning av Barsebäck
som skulle ha verkställts redan den 1 juli i år.
Sydkraft är inte ensamt skyldigt till de utdragna
förhandlingarna med regeringen om avstängningen av
Barsebäck. Miljöpartiet ställde sig vid sidan av ener-
giöverenskommelsen, eftersom vi förutsåg att man
skulle hamna i just det juridiska träsk som man nu har
hamnat i.
Att förbjuda kärnkraft leder ofrånkomligen till
processer och skadestånd. I stället bör man ändra de
ekonomiska styrmedlen och göra det lönsamt att
avveckla. Ett steg i rätt riktning vore att låta kärn-
kraftsproducenterna betala sina egna försäkringskost-
nader, som andra företag gör. Ett ökat ekonomiskt
ansvar för olyckor innebär också ett incitament för
kärnkraftsbolagen att ta ett större ansvar för säkerhe-
ten, t.ex. genom att stänga av vid nästa årsskifte efter-
som datortekniken då kan orsaka problem.
En långt större målmedvetenhet krävs i energipo-
litiken för att de högt ställda målsättningarna skall
kunna nås och göra Sverige till ett ekologiskt före-
gångsland inom denna sektor. Miljöpartiet anser att
regeringens tillvägagångssätt för energiomställningen
är alltför försiktigt. En mycket kraftfullare strategi
måste utformas för att åstadkomma ett förändrat bete-
ende på marknaden bland såväl producenter som
konsumenter.
Vi förordar därför att stora satsningar görs på en
utbyggnad av kraft- och värmeproduktion från förny-
bara energikällor. Mot denna bakgrund vill vi se
mycket kraftiga resursförstärkningar under anslagen
för budgetåren 2000 och 2001 på det sätt som fram-
går av vår motion N261. Den totala budgetramen för
budgetåren 2000 och 2001 beräknar vi till 1,9 re-
spektive 2,1 miljoner kronor, dvs. 470 respektive 455
miljoner kronor utöver regeringens förslag. I dessa
budgetramar ingår också att ett nytt anslag inrättas för
att främja utbyggnaden av solvärme.
Jag vill också, fru talman, och här instämmer jag i
Ola Karlssons syn, understryka vikten av att det in-
vesteringsbidrag som avses gå till utbyggnad av små
vattenkraftverk slopas eller enbart används för teknik-
förbättring i befintliga vattenkraftverk. Från Miljö-
partiets sida kommer vi inför förhandlingarna med
regeringen om kommande års budget att verka för att
det energipolitiska omställningsprogrammet inte skall
innehålla bidrag som stimulerar till fortsatt utbyggnad
av orörda vattendrag.
Avslutningsvis måste jag kommentera Ola Karls-
sons och Inger Strömboms anföranden.
Merparten av Ola Karlssons anförande var en lov-
sång till kärnkraften. Han talade återkommande om
vår säkra och miljövänliga kärnkraft. Men kärnkraf-
ten är inte säker, och det är ett av de stora problemen
med den. Kärnkraften är inte miljövänlig. Även om
det inte bolmar koldioxid och svavel ur kärnkraftver-
kens skorstenar är produktion av kärnkraftsel miljö-
farlig i alla led.
Uranbrytningen är miljövidrig, men det tycker
tydligen moderater och de annars så etiska kristde-
mokraterna att vi inte behöver bry oss om, för det
sker ju utomlands och drabbar mest urbefolkningar i
Australien och Kanada.
Själva driften innebär ofrånkomliga risker för allt
levande under lång tid. Avfallet är ett stort och ännu
olöst miljöproblem som vi kommer att lämna över till
kommande generationer. Var är etiken, kristdemo-
krater?
Vi hörde också att Kristdemokraterna vill av-
veckla kärnkraften, men inte än, inte förrän vi har
alternativen klara. Men samtidigt säger Inger Ström-
bom att stora satsningar på förnybara energislag bara
kommer att kunna täcka lite grann av behovet. Så vi
kommer underförstått inte att kunna avveckla kärn-
kraften. Detta tycker jag är karakteristiskt för Krist-
demokraternas dubbelhet. Först var man linje 3 i
kärnkraftsomröstningen. Nu är man närmast linje 1.
Samtidigt säger man sig vilja avveckla, men inte än.
Inger Strömbom kritiserar andra partier för att
svänga i uppfattning på ett anmärkningsvärt sätt,
medan Kristdemokraterna minsann skulle stå fasta i
sitt ställningstagande - jo, jag tackar, jag.