Herr talman! Jag har i likhet med övriga
närvarande i kammaren lyssnat på Margareta
Israelsson. Jag vill bara säga att det inte var
speciellt uppbyggligt att göra det.
För den fortsatta debatten är det kanske synd att
Arne Jansson inte fick ordet före mig, så att vi alla
kunde ta del av likheterna i uppfattning mellan
Margareta Israelsson och Arne Jansson.
Jag hade tyvärr inte tillfälle att delta i den förra
debatten, beroende på engagemang som var
inbokade tidigare. Men jag har förstås läst
protokollet, Margareta Israelsson. Jag tyckte inte
att det heller var så uppbygglig läsning när jag läste
Margareta Israelssons inlägg. Jag syftar då på att
hon i sitt första långa inlägg den gången slog sig för
bröstet över hur duktig man var på
socialdemokratiskt håll. Förslaget om
premietandvård hade tagits fram av en
socialdemokratisk minister, sade Margareta
Israelsson, och det må väl möjligen vara hänt -- i en
viss politisk kultur, som jag känner mig litet
främmande för, ingår det mycket av skryt över egna
insatser.
Vad som störde mig mer var att Margareta
Israelsson använde det tillfället för att närmast
håna personer på den borgerliga kanten, som
tidigare kanske inte hade varit så förtjusta i
förslaget, för att de nu tyckte ungefär som
Margareta Israelsson. Om man läser det inlägget
och sedan lyssnar på Margareta Israelsson i dag kan
man inte tro att det är samma människa. Det är
samma namn, det är samma riksdag, det är bara
några månader emellan, men det är svårt att tro att
det är samma person som har gjort de här två
inläggen. I det ena slår hon sig för bröstet för att
socialdemokraterna vill mycket mer i den här
frågan, i det andra försöker hon försvara att
socialdemokraterna några månader senare springer
ifrån t.o.m. de riktlinjer som då antogs.
Bakgrunden till Margareta Israelssons hätska
angrepp nu på t.ex. Sigge Godin är förstås att hon
vet att hon har hela handen, för att inte säga hela
armen, i syltburken, och att detta är ganska
uppenbart för alla som ser på. Därför måste hon
börja tala om partnerskap, om Sigge Godin, om Ny
demokrati och alla möjliga andra saker. Hon
hoppas dölja vad som nu hänt, nämligen att hon
inte bara har velat avstyrka propositionen utan
också aktivt pläderar för att riva upp de riktlinjer
som utskottet och riksdagen antog i slutet av mars.
Jag känner inte Margareta Israelsson så väl, men
jag har ändå svårt att tro att hon är speciellt stolt
över det agerande som nu rullas upp inför oss alla.
Margareta Israelsson gjorde en stor affär av att hon
inte har fått svar på ett antal frågor och antyder att
det är därför som hon nu vill riva upp det hon var
för i mars. Så kan det väl vara ibland -- det finns
säkert brister i den proposition som jag har
överlämnat till riksdagen, precis som det finns
brister i väldigt mycket av det vi människor gör.
Men om Margareta Israelsson hade velat gå vidare
hade hon förstås gjort tillkännagivanden på de
punkter där hon tyckte att det fanns brister i
propositionen och räknat med att de sakerna skulle
klaras upp i samordningsdelegationen och på andra
sätt. Nej, så ville hon inte göra.
Vad som något mer förbryllar mig är att Margareta
Israelsson vill göra bekant för hela kammaren att
hon har friat till mig. Jag har inget emot frierier, vill
jag gärna säga, herr talman. Och jag har heller
ingenting emot frierier från Margareta Israelsson.
Men jag är väl litet oerfaren i sådana sammanhang,
eftersom jag i det här fallet inte tycks ha uppskattat
frieriet till fullo. Jag trodde att det fanns möjlighet
att bli överens och åstadkomma en bred samsyn,
här på samma sätt som i den stora pensionsfrågan,
som vi har behandlat tidigare under dagen, och i
många andra frågor, t.ex. när det gällde psykiatrin,
som riksdagen behandlade häromveckan.
Men så var det ju inte -- Margareta Israelsson hade
försett sitt frieri med väldigt tydliga krav. Jag skall
inte gå in på detaljerna i frieriet, om inte Margareta
Israelsson själv vill göra det, men det handlade bl.a.
om att man var tvungen att avstyrka propositionen
m.m. Att beskriva detta så, att andra visat brist på
intresse för en uppgörelse, är väl möjligen att
centrera det litet för mycket. -- Med detta lämnar
jag Margareta Israelsson i detta inlägg.
Herr talman! Dagens proposition handlar i
huvudsak om sådana saker som etableringsfrihet,
konkurrensneutralitet m.m. Inför beslutet i
kammaren i eftermiddag finns det två förslag som
står emot varandra. Det ena är ett förslag som
backas upp av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Ny demokratis representant i utskottet, Arne
Jansson. Det andra är ett förslag som de fyra
borgerliga partierna står bakom.
På det här området -- när det gäller sådant som rör
frågan om offentligt och privat inom
välfärdssektorn, valfrihet, etableringsfrihet,
konkurrensneutralitet -- finns det traditionellt
mycket stora skillnader mellan blocken, skillnader
som de som är det minsta intresserade av svenskt
samhällsliv känner till sedan lång tid tillbaka. Inom
socialdemokratin -- det gäller inte varje
socialdemokrat som person men inom
socialdemokratin i stort -- är man inte så rasande
förtjust i valfrihet inom den offentliga sektorn; man
har varit det litet mer ibland på senare år, men ändå
inte så mycket. Man har många gånger varit
pådrivande för att genomföra åtgärder som har
inneburit att man har avskaffat etableringsfrihet.
Man har inte varit så intresserad av
konkurrensneutralitet. Det där märktes ganska
tydligt nyss då Margareta Israelsson kallade
etableringsfriheten en gökunge. -- Detta är den ena
uppfattningen, Socialdemokraternas och
naturligtvis än mer Vänsterpartiets.
Den andra uppfattningen är de borgerliga
partiernas. De driver på för att åstadkomma mer av
valfrihet i Sverige, mer av etableringsfrihet och mer
av konkurrensneutralitet och har genomfört flera
valfrihetsreformer under den här perioden,
reformer som socialdemokraterna många gånger
har hotat med att riva upp, om de skulle vinna valet
i höst.
Herr talman! Om Arne Jansson eller någon annan
i denna kammare tror att Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet kommer att vara bättre på att
genomföra eller slå vakt om valfrihet,
etableringsfrihet och konkurrensneutralitet än vad
de borgerliga partierna är kan Arne Jansson tro på
precis vad som helst. Han kan tro på älvor, tomtar
och troll, på små gröna gubbar eller på flygande
tefat, om han tror att socialdemokraterna bättre
arbetar för dessa värden än de borgerliga partierna.
Är det så att han tror det, herr talman, då tycker
jag att han skall rösta med Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet.