Herr talman! Det är ju i och för sig positivt att Maj
Britt Theorin har en så oerhört stark tro på att 223 §
skall överleva även efter översynskonferensen, men
jag är inte lika säker på det. Dessutom undermineras
den av samproduktion av en del andra saker för
gemensam vapenmarknad och förändringar i tullagen
som gör att det blir väldigt svårt att övervaka de
restriktioner som vi faktiskt har.
Ingvar Carlsson hade rätt när han tidigare här i dag
sade att man formellt kan behålla alliansfriheten. Men
reellt är det inte många på nej-sidan som tror att det
blir möjligt. På samma sätt behåller vi formellt
kontrollen över vapenhandeln. Men hur det reellt skall
fungera i en integrerad marknad i framtiden är för mig
en stor gåta.
När det sedan gäller detta med revolution, så är
det ingen revolution vi föreslår. Vi föreslår
principbeslut om att vapenexporten på sikt skall
totalavvecklas. Det är ju inte mer revolutionärt än att
denna riksdag ju faktiskt har fattat beslut om att en
annan stor industri, nämligen kärnkraftsindustrin,
skall avvecklas. Där är det hela industrin och inte bara
exporten som skall avvecklas. Problemen med detta
beslut handlar mer om tidsperspektiv, att det håller på
att urholkas innan det hinner genomföras osv. Men
där finns en väldigt klar signal. Det är ju naturligtvis
av nationalekonomiskt större dignitet än att sätta
stopp för vapenexporten. Har riksdagen kunnat klara
av att fatta ett så pass radikalt eller revolutionerande
beslut, som jag hoppas också skall genomföras någon
gång, så vore det faktiskt betydligt mindre
omvälvande att klara av ett principbeslut om att
vapenexport skall upphöra totalt. Det skulle innebära
en mycket marginell nationalekonomisk förlust men
en oerhörd prestigevinst och vinst för förtroendet för
svensk fredspolitik av ett fullständigt oskattbart värde.
Som vi ju vet, Maj Britt Theorin, är svensk
fredspolitik sedan ett antal år efter Boforsaffärerna
någonting som man hånskrattar åt i stora delar av
världen, inte minst i tredje världen. Tyvärr är detta ett
faktum.