Herr talman! Jag har stor respekt för Maj Britt
Theorins engagemang i fredsfrågor. Vi har ju stått på
samma barrikader och försäkrat svenska folket att den
som tror att Sverige kan bli medlem i EU och
samtidigt behålla sin neutralitetspolitik är vilseförd
och naiv.
Jag har dock litet svårt att få det att riktigt gå ihop
med Maj Britt Theorins här framförda tro på att vi
kan vara medlemmar i EU och ändå i fortsättningen
bedriva en självständig vapenexportpolitik. Det är väl
på samma sätt där: Om man är oerhört formell, kan
man säga att det är så. Det kan man också göra när det
gäller alliansfriheten och neutraliteten. Men om man
har en litet större realitetsinsikt om det som pågår, är
det ganska uppenbart att på samma sätt som
säkerhets- och försvarspolitiken integreras i unionen
håller också vapenmarknaden på att integreras till en
gemensam vapenmarknad, där det blir ganska svårt att
hålla isär begreppen.
Den enda möjligheten vore, som jag ser saken, att
vi gick så radikalt till väga att vi hade totalförbud mot
svensk vapenexport. Det vore så radikalt och så
tydligt att det eventuellt skulle kunna överleva t.o.m.
ett EU-medlemskap.
Resultatet av den svenska vapenexportpolitiken är
ändå ganska absurt. Vi står här år efter år och har
debatter där vi som vill ha en begränsning skall
motivera det. Det rimliga vore ju att de som vill ha
vapenexport över huvud taget fick motivera det.
Varför skall vi egentligen ha vapenexport? Det är
nu så absurt att restriktionerna gör att möjliga
marknader beskärs. Nationalekonomiskt är därför
vapenexporten en helt marginell affär. Mindre än 1 %
av den totala varuexporten utgörs av vapenexport.
Inkomsterna är alltså på ett ungefär i
storleksordningen en tiondel av EU-avgiften. Men
samtidigt är vapenexporten för stor för att vi skall
kunna föregå med gott exempel och verkligen
framträda som ett fredsland och alltså vara en
föregångare. Världen hånskrattar ju åt oss och pekar
på alla svenska vapen som dyker upp på de mest
olämpliga ställen - Boforsaffären för några år sedan
osv.
På något sätt är det att sätta sig mellan stolarna. I
stället för att ha en rejäl och en moraliskt hållbar
politik där man totalförbjuder vapenexporten hamnar
man mellan stolarna. Vi har över huvud taget ingen
nytta av politiken. Det är den kritiken vi i Miljöpartiet
har. Det vore därför bättre att ta steget fullt ut och
påbörja en totalavveckling av vapenexporten.