Herr talman! Jag förstår och respekterar Kent Perssons ståndpunkt i denna fråga, men jag delar den inte. Det är ganska enkelt: Vi har redogjort för att det vore oklokt att förbjuda prospektering. Jag är glad att vi nu har en överenskommelse där också Socialdemokraterna är med i denna hållning.
Sedan kommer frågan om brytning av uran. Det är en helt annan fråga. Det mesta talar för att det inte kommer att brytas någon uran. Detta är av rent ekonomiska skäl och av det skälet att det är lokala politiker, valda på de orter där detta kan bli aktuellt, som ska fatta dessa beslut. Det tycker jag är en bra ordning. Det är en subsidiaritetsprincip att föra ned besluten så nära de berörda människorna som möjligt.
Jag tror att Kent Persson lever i en ganska idyllisk värld. Det går bra att sortera undan allt som verkar jobbigt och svårt att hantera, men vad är då kvar? Jag vet inte om Kent Persson lyssnade på
Ekot
i morse om kolkraften, hur den nu utvecklas och hur mycket koldioxid som släpps ut. Det går bra att tänka bort hälften av svensk elproduktion, men vad ska då komma i stället?
Det handlar ändå om att ta ansvar för försörjningen för de väldigt många medborgare som arbetar inom de svenska basnäringarna ute i Bergslagen, i Västerbotten, i Norrbotten och runt om i hela vårt land. De inser att elektricitet producerad på ett miljömässigt riktigt och koldioxidfritt sätt, där man ställer väldigt höga krav på säkerhet och miljö, är någonting vi för närvarande kommer att fortsätta med. Det gäller tills det finns bättre alternativ.
Jag tror att alla här inne ser fram emot den dag vi har tillgång till elektricitet som produceras på ett på alla vis glädjande sätt - inga gruvor, inga utsläpp, ingenting förutom sol och vind som flödar, och vi kan ta det lugnt - men vi är inte där än, Kent Persson.