Herr talman! Än en gång hör jag en uppräkning av det regelverk som finns kring uranbrytning men ingenting om vad vi politiskt bör göra för bedömning av slutsatserna. Det som vi ser i dag i Sverige är att de utländska företag som söker uran och de markägare som i dag är hotade gör helt olika bedömningar av huruvida uranbrytning kommer att kunna ske eller inte med det regelverk som finns och som är väldigt omfattande och också väldigt komplicerat. Det är just därför som vi behöver visa vad vi har för politisk ståndpunkt.
Jag tycker också att Eva Flyborg förminskar risken och oron kring uranbrytning genom att säga att oppositionen tycks vilja hitta något att sätta sig emot och säga nej till i detta betänkande. Hotet om uranbrytning är på många orter i landet en av de absolut viktigaste politiska frågorna som engagerar väldigt många människor. Man har kvällsmöten, skriver brev till de utländska företagen och protesterar på gator och torg. Jag ser att det är en av de frågor som engagerar allra mest runt om i landet och som leder till en ny folkrörelse emot detta. Att därför säga att det bara handlar om att ha något att debattera i denna kammare tycker jag verkligen är att inte ta denna oro på allvar.
Om det inte vore så att det var tillåtet att prospektera efter uran skulle man inte söka efter uran bland annat i Billingen. Billingen är kanske det berg som är allra mest genomsökt i detta land. Det handlar inte om att få kunskap om vad som finns. Vi vet mycket väl hur mycket uran som finns i marken i Billingen. Det har vi fått konkreta siffror om i vårt underlag i utskottet i denna fråga. Det handlar därför inte om kunskap. Att det i dag finns så många företag som söker uran i Sverige handlar inte om att de ska få kunskap utan om att det är ett första steg i att bryta uran. Frågan börjar bli alltmer skarp i och med att fler företag söker uran i Sverige. Därför blir också trycket större på att de politiska partierna i denna kammare säger vad de har för politisk ståndpunkt angående uranbrytning.