Herr talman! Vi ska nu behandla motionsbetänkandet om mineralpolitiken som i år innehåller 26 motionsyrkanden från allmänna motionstiden.
Vi har under denna period också fått information av bergmästare Åsa Persson, och vi har kunnat ta del av riksdagens utredningstjänsts Måns Hectors utredning i frågan.
Först vill jag slå fast, i likhet med alla partier, hur oerhört viktig gruvnäringen har varit och är för Sverige som framgångsrik industrination. Den har på olika sätt starkt bidragit till att bygga upp vårt välstånd.
Den svenska mineralindustrin omsätter tillsammans med stål- och metallverken 220 miljarder kronor och sysselsätter i dag hela 60 000 människor. Mineralnäringen svarar för ca 19 procent av den svenska nettoexporten.
Järn, koppar, silver, sällsynta jordartsmetaller med flera är helt nödvändiga förutsättningar för det framtida samhället som bygger på långsiktigt hållbar klimatsmart grön energiteknik med till exempel vindkraft, solceller, lågenergilampor, katalysatorer i bilar etcetera. Datorer, mobiltelefoner, Iphoner och många nya tekniska uppfinningar innehåller just dessa så kallade sällsynta jordartsmetaller. Det finns en oerhört stor efterfrågan ute i världen på alla dessa mineraler. Här kan Sverige vara ett föregångsland. Detta tror jag att alla partier i riksdagen är överens om.
Herr talman! Det är extra speciellt för mig från Norrbotten att äntra talarstolen och tala om gruvnäringen. Det är lätt att fokusera på allt det fantastiskt positiva som händer med alla nya fyndigheter som upptäcks ute i våra skogsmarker. Det är ju det mest expansiva tillväxtområdet vi talar om. Det finns dock en akilleshäl i den gruvtillväxt vi nu har, och den vill jag passa på att ta upp i detta sammanhang.
Vi vet att det här sätter en enorm press på många gruvsamhällen, som de måste hantera. Det handlar om samhällsflytt, uppbyggnad av bostäder, samhällsservice och en beredskap för att forma det moderna samhället för framtiden. Detta förstärks dessutom mycket påtagligt av den redan kända och inom kort akuta kompetensbristen. Inom loppet av tio år kommer hälften av de nu verksamma inom gruvnäringen att pensioneras parallellt med att näringens tillväxt förväntas skapa 5 000 nya jobb.
Samtidigt har vi en hög arbetslöshet. Nästan 400 000 människor i Sverige saknar yrkeskompetens för att kunna ta den typ av nya jobb som kommer. En positiv utveckling för hela Sverige hotas alltså på grund av regeringens oförmåga att satsa på utbildningar och kompetensutveckling inom bland annat den här extremt växande näringen.
Herr talman! Jag ska kommentera våra ställningstaganden i detta betänkande vad avser minerallagen. Den senaste genomgripande förändringen av lagen gjordes 2005, och den var ganska omfattande. Jag fanns inte med i mineraldebatten då, men jag har läst på och har förstått att förändringarna var omfattande. Sedan dess har vi haft fem år av ganska intensiv tillväxt.
Vi tycker att det är rimligt att genomföra en översyn av minerallagstiftningen med fokus på hur kommuner, markägare och andra intressenter får information om själva den tidiga prospekteringsfasen - hur tydlig, effektiv och informativ den är, hur tidigt den ges och på vilket sätt man ska ge denna. Det är dessa frågor som jag mött hos många människor i de bygder jag besökt där prospekteringar pågår.
Vi anser också att det är rimligt att avvakta den pågående beredningen av Miljöprocessutredningens förslag och även de synpunkter som kommer fram av de presenterade förslagen från SGU om en ny svensk mineralpolitik. I ett nästa steg kan det här för vår del innebära förslag om förändringar i minerallagstiftningen, exempelvis i hur vi ser på det kommunala vetot vid prospekteringar. Först vill vi dock se vad man kommer fram till.
Herr talman! När det gäller mineralpolitik är det ofta frågor om uran som debatteras flitigast i denna kammare. I dag kommer vi säkert också ägna en del tid åt naturgasen.
Många människor känner oro för uran. Det är den mest kända farliga mineral vi har i vår berggrund, och vi vet alla att det kan ge stora negativa konsekvenser för miljö, människor och djur. Vi har alla gripits av de tragiska händelserna i Japan med kärnkraftverket i Fukushima.
Vi har verkligen lyssnat till människors oro. Något som gör oss ännu mer oroade är att det inte finns en tydlig gemensam hållning från regeringsföreträdarna när det gäller vad man tycker om uran. Ska det tillåtas att brytas eller ej?
Reinfeldts uttalande och positiva hållning till såväl kärnkraft som urangruvor är väl känd. Även Folkpartiets klara inställning är känd. Men hur är det med Centern och KD? Har ni också fogat in er i en gemensam regeringsståndpunkt när det gäller urangruvor?
Herr talman! Vi har alltid sagt nej till urangruvor, även när vi satt i regering. Nu tar vi ytterligare ett steg tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet för att tydliggöra vårt ställningstagande. Vi anser att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett generellt förslag som innebär att uranbrytning förbjuds i Sverige.
Herr talman! Vi har mottagit 18 000 namnunderskrifter från dem som vill ha en förändring av minerallagen som ger kommuner, länsstyrelser eller markägare vetorätt mot utvinning av naturgas. Till största delen är det från människor i Skåne där Shell har prospekterat naturgas, men man har nu avbrutit detta.
Vi tycker, som jag sade tidigare, att det är till fyllest med den översyn som nu ska göras av minerallagstiftningen, den svenska mineralstrategi som ska tas fram och det förslag som kommer från regeringen om Miljöprocessutredningen. Det är, som sagt, möjligt att vi längre fram tar en annan ställning till att förändra i minerallagen.
Jag vill också poängtera att vi tycker, liksom tidigare, att naturgas ska ses som en parentes i svensk historia och att vi inte ska ha en storskalig utvinning av fossilenergi. Det går i rakt motsatt riktning mot våra högt ställda mål om förnybar energi.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 2.