Herr talman! Vad de lokala politikerna i de berörda orterna vill är att få stöd från riksdagen. I Skövde och flera andra kommuner i Skaraborg, som i dag är det område som är mest hotat och har störst yta inrutat för uranbrytning, ber de om stöd från riksdagen. De säger att de inte vill ha vare sig uranbrytning eller prospektering. Där är samtliga partier överens.
I de här orterna handlar det inte om en konflikt mellan partierna, utan det handlar om att stärka lagstiftningen. Som Helena Lindahl säger har kommunerna i dag mycket riktigt ett veto mot brytningen. Men man har inte ett veto mot prospekteringen, och det som är problemet är just prospekteringen. Den skapar en stor oro, och på så vis har inte kommunerna det lokala inflytande som Centerpartiet här uttrycker en önskan om.
Om man vill ha ett förbud mot uranbrytning går det alldeles utmärkt att rösta för ett sådant förslag i dag. Jag vet att bland annat det centerpartistiska kommunalrådet i Skövde säger att dagens situation inte räcker till. Det skapar alltför stora osäkerheter om vad som kommer att hända med våra markområden.
Vi vet också i den här kammaren att läget i dag ser annorlunda ut än vad det gjorde för 30 år sedan. Trycket att bryta uran ökar i Sverige, och därför duger det inte längre att säga att vi med dagens lagstiftning hittills har sluppit uranbrytning.
Vi ser att det finns ett behov av att diskutera om lagstiftningen bör ändras om vi nu inte vill ha uranbrytning i Sverige, vilket Miljöpartiet inte vill ha. Vad vill Centerpartiet politiskt i den här frågan?