Herr talman! Jag trodde att jag var väldigt tydlig: När man gör en ansökan om att prospektera efter någonting så talar man också om vad man ska prospektera efter, alltså en förstahandsansökan. Går man då in och säger att det är uran, vilket man har gjort vid över hundra tillfällen och fått tillstånd, så är det just uran man prospekterar efter.
Vi säger att vi ska ge kommunalt inflytande över den prospekteringen. Annars kan det gå som när det gäller Laponia, att man får en prospektering i ett Natura 2000-område. Tycker Helena Lindahl att det är en positiv utveckling?
När det gäller kommunala pekpinnar måste jag ändå hänvisa till att det inte var några problem med pekpinnar när regeringen införde den möjligheten för kommunerna när det gäller vindkraft. Det finns ju lagstiftning där, planmonopol och så vidare, som gör att kommunerna på ett väldigt bra sätt kan säga ja eller nej till vindkraftsparker. Likheten finns, helt klart. Man måste ta människors oro på allvar. Därför säger vi också klart och tydligt från De rödgrönas sida nej till gruvbrytning av uran i Sverige. Det har skett i Sverige tidigare.
Efterfrågan på uran ökar ju i världen, vilket gör att det svenska uranet är prisvärt i dag. Vi vet också att Euratomfördraget är ett fördrag mellan EU-länderna som också ska tillförsäkra tillgång till uran om det blir en bristsituation, även till den svenska.
Jag vill också påminna om att Sverige tillsammans med Tyskland och tre andra länder har tagit upp frågan om en översyn av det här fördraget för att få till stånd en bättre ordning än den som gäller i dag. Det kan ju inte ha skett.