Fru talman! Jag kan dela Per Bolunds oro för vad som kommer att hända i frågan. Det kan jag faktiskt göra. Men vi tycker att vi har varit väldigt tydliga då det gäller hur vi ser på själva uranbrytningen när processen har gått så långt att man kommit fram till att regeringen ska ta ett beslut. Det finns skrivet i direktiv hur vi ser på det och hur den förra regeringen såg på det. Det är alltså ingenting som är okänt för de myndigheter etcetera som håller på med prospektering. Det är också så att kommuner och länsstyrelser som ska säga sitt i den här frågan har möjlighet att upprätta miljöpolicydokument där man inom kommunen eller länet bestämmer sig för hur man vill göra med frågan. Det i sin tur är ytterligare en signal till de prospekteringsföretag som går in och bara är intresserade av uran. Det är en ganska stor risk de tar att gå in till ett sådant län eller en sådan kommun som på ett tidigt stadium har lagt fast det i sitt miljöpolicydokument.
Det finns en mängd olika saker som jag kan tycka att man kan göra i ett förebyggande syfte. Det går inte att underskatta hur viktigt det är att vi vet var uranet finns i vår backe. Utifrån infrastruktursatsningar, utifrån samhällsförändringar som sker här och nu och framåt är det bra att veta. Därför tycker jag att man ska söka efter det.
Med det vill jag än en gång uttrycka att vi inte är för att öppna upp för uranbrytning.