Herr talman! Vi har i dag redan över 60 beviljade tillstånd för uranprospektering i Sverige. Det finns inget av de företagen som gör det för skojs skull, utan man söker uran i Sverige därför att man vill bryta uran, och man gör det för att man vill tjäna pengar. Man har gjort en bedömning efter att ha kollat med jurister att det är möjligt att få tillstånd för brytning av uran i Sverige. Jag är fullständigt övertygad om det.
Ja, den svenska minerallagen är väldigt stark. Det är en exploateringslag. Det är ingen skyddslag, utan det är en exploateringslag som ger väldigt starka rättigheter för den som vill bryta och som har resurser att göra det. Därför är det i praktiken bara för bergmästaren att ge tillstånd till prospektering i det här första läget. Han har nästan ingenting att sätta emot. I nästa läge handlar det om att följa lagstiftningen.
Den miljöbalk som vi har i Sverige ger inget förbud mot uranbrytning. Den kan bara sätta gränser för en eventuell brytning, till exempel vad man måste vidta för åtgärder för att hantera situationen under brytningen och så. Vi har inte ens i Sverige en fullgod lag som hanterar miljöproblemen efteråt. Det ser vi ju i dag i samband med andra gruvor, till exempel Aitikgruvan i Norrbotten. Det för med sig stora miljöproblem när man väl lägger ned den, men det finns inga tydliga och raka krav på bolaget att hantera de sakerna.