Fru talman! Det här blir ju en väldigt intressant diskussion. Den berör mycket mer än bara mineralpolitiken. Man har kommit in på väldigt svåra juridiska frågor. Till det ska jag återkomma.
Det är enligt min mening viktigt att mineralpolitiken skapar sådana förutsättningar att landets mineralresurser utvinns med hänsyn till en långsiktigt hållbar utveckling. Samtidigt ska vi också inse att nyttjande av den naturtillgång som förekomsten av malm och mineral utgör har en mycket stor betydelse ur sysselsättningssynpunkt i aktuella bygder. Låt oss, mina vänner, se även positiva bilder. Det är ju inte bara problem, som jag får en känsla av att det beskrivs som i den här debatten.
I den nordligaste delen av landet, som jag känner bäst, har gruvindustrin en avsevärd tillväxtkraft. Inlandsdelegationen konstaterar att "gruvnäringen i Västerbotten och Norrbotten står för mycket stora delar av malmutvinningen inom EU". Hör och häpna! "Det handlar om 94 procent av järnmalmen, hälften av silvret och en tredjedel av guld, koppar och zink."
Det är alltså mycket stora värden. Exportvärdet uppgick förra året till 70 miljarder kronor. Skelleftefältet och Lycksele guldlinje - det nya området - anses vara ett par av världens mest intressanta malmområden. Helt nyligen offentliggjordes prospekteringsresultat från Lyckseleområdet där ett av de stora gruvbolagen har värderat en av fyndigheterna. En av fyndigheterna i det här området beräknas till ett värde av 10 miljarder -
en
ny fyndighet!
Fru talman! Gruvnäringen är alltså en sektor med stor potential för tillväxt och ekonomisk utveckling på både kort och lång sikt. Det medför också positiva spin-off-effekter i form av teknikutveckling inom exempelvis områdena IT, bildöverföring, finmekanik och reglerteknik samt företagsavknoppningar och uppsving för service-, entreprenad- och underleverantörsföretag. Områden som kan sammanfattas under begreppet miljöteknik är också starkt kopplade till gruv- och mineralverksamheten.
Det största problemet för den här branschen är den
mycket
långa handläggningstid som i dag råder när det gäller miljöprövningen. Det handlar ju om flera år, och det är inte tillfredsställande.
Fru talman! Detta betänkande innehåller även ett viktigt avsnitt om uranbrytning. Det har vi konstaterat tidigare här. Jag utgår från att alla har stor respekt för uranbrytning, dess miljökonsekvenser och dess produkter. Det är också därför vi har en mycket omfattande prövning via tre olika lagar och dessutom, vilket inryms i miljöbalken, ett kommunalt veto i frågan om uranbrytning. Som det sagts här av tidigare talare konstaterar utskottet att det inte är aktuellt med någon uranbrytning i vårt land.
Dagens minerallag är bara två år gammal. Vi deltog från Centerpartiets sida aktivt i både förberedelserna och tillkomsten av denna lag. Den måste betraktas som en bra avvägning mellan markägarnas, prospektörens och samhällets intressen.
Beträffande prövningen enligt gällande lagar finns det, såvitt jag känner till, ingen uranfyndighet som uppfyller alla dessa krav, och det är bra att vi har mycket stränga krav och dessutom ett kommunalt veto. Det finns alltså ingen chans, som jag ser det personligen, att få igenom ett sådant beslut. Att i det läget begära en ny minerallag anser jag inte vara särskilt verklighetsförankrat.
Men med anledning av diskussionen måste jag få ta upp en viktig distinktion här. Jag hoppas att det är bekant för alla vänner i kammaren att vi faktiskt är lagstiftare. Här begär nu Miljöpartiet och Vänstern att vi ska döma också, att vi ska både lagstifta och döma. Men det ankommer på myndigheterna att tolka och döma efter aktuell lag. Det ska inte riksdagen göra. Jag är förvånad över den diskussion som har uppstått. Kan det bara vara populismen eller vad kan det bero på? Vi är alltså lagstiftare, återigen, och vi är inte dömande. Tycker vi att man dömer fel kan vi på lite längre sikt, om vi får se exempel, möjligen ta upp frågan om omprövning av lagen.
Sedan måste jag också, om det är möjligt, be Karin Åström att få ett förtydligande, om hon har tid att lyssna på mig. Om jag uppfattar Karin Åström rätt säger hon så här: Uttalandet från dåvarande infrastrukturministern här i kammaren är inskrivet i direktiv till de tillståndsprövande och dömande parterna inför aktuell lagprövning. Är det så är det minst sagt häpnadsväckande, och jag ser fram emot ett svar. Om ett uttalande i en debatt kan vara inskrivet, utsänt och, som du säger, känt av de prövande parterna innebär det att den dåvarande regeringen har satt sig över lagstiftningen och dömt i förväg. Jag tror att vi måste skilja mellan äpplen och päron i debatten. Jag ser gärna fram emot en fortsatt diskussion.