Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 2 och motion N264 yrkande 2 samt motion N287 yrkande 5 som handlar om Euratomfördraget. I övrigt står jag givetvis bakom reservation 1 men väljer att inte lyfta fram den vid detta tillfälle.
Frågan om brytning av uran är i allra högsta grad aktuell i Sverige. Därför är det också viktigt att vi känner till vad som gäller. Aldrig tidigare har så många företag fått tillstånd att undersöka urantillgångar i Sverige och om dessa är brytvärda.
Samtidigt sägs det från alliansen att brytning av uran i Sverige inte är aktuell. Men när jag ställer samma fråga till företrädare för regeringen blir svaret att regeringen prövar frågan först efter att Kärnkraftsinspektionen har sagt sitt och det finns en miljökonsekvensbeskrivning att ta ställning till. Sedan avslutar man med att kommunerna har vetorätt.
Vad regeringen i själva verket tycker är i allra högsta grad oklart. I det perspektivet är debatten om Euratomfördraget aktuell och viktig. Debatten om Euratomfördraget är ingen ny debatt. Den förra regeringen ansåg att det var nödvändigt att modernisera fördraget. Tillsammans med Finland och Österrike avsåg man att lyfta fram frågan om fördraget i samband med diskussionerna om en ny EU-konstitution. Frågan är alltså inte enbart en svensk fråga.
Enligt Euratomfördraget har EU option på allt klyvbart material i unionen. Det skulle kunna innebära att ett medlemsland om EU använder optionen inte kan bestämma över det uran som framställs i det berörda landet. Det finns en diskussion huruvida Sverige fick undantag från denna regel i samband med anslutningsfördraget vid medlemskapet.
I EU-parlamentet har EU-parlamentarikern Jens Holm ställt en fråga till kommissionen om hur det ligger till med just tillämpningen av Euratomfördraget och om Sverige har fått ett undantag.
Jag ska citera fritt ur svaret från kommissionär Andris Piebalgs, som givetvis också finns tillgängligt.
Av första meningen av förklaringen i fördraget framgår tydligt att fördragen, även Euratomfördraget, gäller samtliga medlemsstater. Det finns inga undantag. Gemenskapen har också optionsrätt i fråga om kärnmaterial som produceras i en medlemsstat.
Denna optionsrätt kan inte tolkas som att medlemsstat är skyldig att framställa uran på sitt territorium. Det innebär att EU inte kan tvinga svenska staten att öppna en urangruva i Sverige. Det är ett klart och tydligt svar, och det är bra.
Gemenskapen har ingen möjlighet att konfiskera kärnmaterial som har producerats i en medlemsstat förutom under mycket speciella omständigheter. De speciella omständigheterna gäller just vad en medlemsstat gör med det producerade kärnavfallet.
De regler som gäller är att medlemsstaterna måste meddela bränsleförsörjningsbyrån, som har hand om frågeställningarna. Den har att godkänna eventuella affärskontrakt mellan länder när det gäller det kärnavfall som finns.
Om Sverige i framtiden, med tillstånd från de svenska myndigheterna, skulle börja bryta uran, måste försäljningsavtalen för det producerade uranet lämnas in till Euratoms bränsleförsörjningsbyrå, antingen av säljaren eller av köparen.
Av svaret framgår ganska klart att det finns en gråzon. Hur man tolkar det i dag är en sak. Hur man tolkar fördraget i framtiden vet vi inte. Det är just poängen med att vi behöver lyfta fram frågan igen.
Fru talman! Vi kan också konstatera att det näringsutskottet säger i betänkandet bekräftar behovet av en översyn av fördraget. Jag ska citera vad som står i betänkandet: "Det står klart att Euratomfördraget i flera avseenden inte speglar dagens verklighet utan sedan länge är föråldrat."
Mot den bakgrunden blir det märkligt att utskottet avstyrker berörda yrkanden från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det finns i dag ett gyllene tillfälle för regeringen att ta upp frågan om Euratomfördraget igen när diskussionen om en ny konstitution kommer att ta fart.
Jag förstår inte varför inte utskottet tar fasta på det och lyfter frågan igen och ger ett sådant svar till regeringen.