Herr talman! Mikael Oscarsson sade i sitt anförande att Kristdemokraterna gör bedömningen att gruvbrytning inte kommer att klara av en prövning enligt miljöbalken och annan lagstiftning. Men det är precis det som är problemet. Det är en bedömning som ni gör utan att vara juridiska experter, vad jag förstår.
Det finns också en mängd andra bedömningar. De bolag som i dagsläget är ute och prospekterar på 60 olika platser runt om i Sverige gör solklart en annan bedömning. De gör det därför att de ser framför sig möjligheten att öppna en urangruva här i Sverige. Det vore företagsekonomiskt väldigt dumt att starta prospektering om man inte tror att man kan öppna för brytning.
Vi har varit i kontakt med Sveriges ledande miljöjurister, och de säger fullständigt klart att den lagstiftning vi har i dag inte på något sätt omöjliggör uranbrytning i Sverige. Tvärtom öppnar den dörren för att man ska kunna ha uranbrytning i Sverige.
Naturskyddsföreningen gör uppenbart en helt annan bedömning än Kristdemokraterna och är klart orolig för uranbrytning i Sverige. Det är det som är lite av pudelns kärna.
Kristdemokraterna står nu och försvarar utskottsmajoriteten, försvarar att vi inte ska göra några som helst lagändringar och att vi ska ha kvar den lagstiftning vi har i dag. Problemet är ju, Mikael Oscarsson, att ni före valet i en enkät från just Naturskyddsföreningen klart och tydligt sade: Ja, vi är för att man ändrar lagen så att det blir olagligt att bryta uran.
Jag tycker att det här är ett ohederligt agerande. Om man sade ja förra året får man stå för det också när valdagen väl har varit. Varför sade ni nej före valet? Varför tycker ni nu att det är helt okej att säga ja och svika alla de väljare som trodde på det ni sade före valet?