Fru talman! I måndags kom en intressant rapport från Sveriges Kommuner och Landsting. Den visar på de faktorer som avgör vilka resultat eleverna uppnår. Saker sker inte av en slump, utan när framgångsfaktorer samverkar kommer också resultaten. Med andra ord: Varför är vissa skolor framgångsrika? Och varför är andra skolor i samma kommun eller skolor i likvärdiga områden utan sådana goda resultat?
SKL visar att kommuner med helt olika förutsättningar pekar på samma faktorer som gör att de uppnår goda resultat. Det visste vi i alliansen när vi arrangerade vår hearing den 1 april 2008. Den hette Framgångsrika skolor. Att vi där bjöd in forskarna Lennart Grosin och Trevor Dolan var ingen tillfällighet. Det är just de som har lärt oss vad som gör skolor framgångsrika.
SKL är naturligtvis ute efter att hitta anledningen till att vissa skolor lyckas bättre än andra. I rapporten kommer man fram till följande sju faktorer
1.gott ledarskap
2.kompetenta lärare
3.höga förväntningar på alla elever
4.uppföljning av verksamheten
5.tydlig ansvarsfördelning mellan politiker och tjänstemän
6.tidig uppfångning av barn med behov av särskilt stöd
7.samsyn på mål och inriktning för verksamheten.
Jag läste naturligtvis rapporten, och så funderade jag över de sju punkterna. Vad har vi i alliansen gjort under våra tre år i regering som kan bidra till att elever uppnår bra resultat?
När det gäller ledarskapet är svaret en obligatorisk, akademisk rektorsutbildning med hög kvalitet. Den får vi höra mer om senare i dag.
För att lyfta lärare har vi Lärarlyftet. Nu kommer också Förskollärarlyftet. Det kommer förslag om en ny lärarutbildning i en proposition i månadsskiftet januari/februari.
Vi pratar ofta om höga förväntningar och vikten av höga förväntningar. När jag har frågat varför det går dåligt i skolan har alltför många politiker och tjänstemän sagt till mig: Ja, med dessa elever kan man inte förvänta sig mer med tanke på hur föräldrarna är och vilket ursprung de har.
Jag är så trött på att höra det. En kommun som tidigt började prata om höga förväntningar var Haninge. Det skedde först genom en socialdemokratisk ordförande och därefter genom en moderat. De har verkligen satt på kartan att deras elever lyckas när man har höga förväntningar på dem.
När det gäller uppföljning av verksamheten pekar jag i första hand på kunskapskontroller och på nationella prov redan i årskurs 3. Det mötte stort motstånd när vi beslutade om det. Men kritiken har tystnat, och nu tycker även sossarna att det är bra. Frågan är varför Socialdemokraterna kallar det sortering när vi genomför uppföljningsåtgärder men inte när de själva föreslår det.
Den fjärde punkten gäller ansvarsfördelningen mellan politiker och tjänstemän. Alliansen har gjort en del, inte minst genom den nya skollag som är på väg fram, men detta är huvudsakligen en kommunal fråga. Jag tittade på vilka kommuner som SKL har med i sin rapport. Det är 16 kommuner med synnerligen bra resultat. Elva av dem har en moderat kommunstyrelseordförande, en har en folkpartistisk och fyra har en socialdemokratisk ordförande. Det är fem skånska kommuner, och samtliga fem har moderata ordförande.
SKL betonar vikten av att tidigt fånga upp barn med särskilda behov. Vad har vi gjort åt det? Vi har återinfört speciallärarutbildningen, och vi genomför en läsa-skriva-räkna-satsning för en halv miljard om året. Jag kan inte förstå hur Vänstern kan vara emot den satsningen.
Alliansen har lagt fast sin politik genom budgetpropositionen. Vi värnar starka offentliga finanser. Vi har ordning och reda på bankerna. Vi lägger mer pengar på kommuner, mer pengar på infrastruktur och mer pengar på pensionärer. Vi satsar på utbildning och omställning. Vi har en politik som gör att det lönar sig bättre att arbeta och som gör att fler vill anställa. Mot det står en vänsterkartell som vill höja skatter för samtliga och ersättningar för dem som inte arbetar. Oppositionens budskap är hela tiden: Alliansen ger för lite. Det är för sent. Det är för magert. Det är för klent.
Det gäller till exempel oppositionens önskemål om fler platser på komvux och yrkesvux. Vi lägger nu 2,11 miljarder på dessa. Vänstern lade som mest 1,89 miljarder under den förra mandatperioden. Vi lägger så mycket som kommunerna och samordningsmänniskorna vill ha. De säger att det behövs ca 20 000 platser, och det får de. Men Socialdemokraterna säger att de vill ha ytterligare 25 000 platser utöver det. Vi bygger vår satsning på vad huvudmännen vill ha. Ska man då anta att de ljuger inför regeringen och att de i själva verket vill ha 45 000 platser? Det är inte seriöst och inte ansvarstagande. Jag undrar dessutom varifrån lärarna skulle komma om vi skulle inrätta 45 000 platser. Skulle de kanske vara outbildade? Varifrån skulle lokalerna komma? Skulle det vara något slags Ur och Skur i det fria? Har ni inga krav på kvaliteten när ni äskar nya platser?
Oppositionens budget spretar i vanlig ordning. De flesta punkterna står endast ett parti för, och när ni satsar på samma sak har ni ofta olika summor till satsningarna. Alla står bakom satsningarna på ROT-avdrag för skolan. Det är en satsning som många säkert hade välkomnat, men som vanligt är det något fel. I det här fallet är det fel på anslaget. 400 miljoner per år ska fördelas på 200 skolor. I min lilla kommun har vi aldrig lyckats reparera en skola för 2 miljoner. Till en sådan satsning behövs nog tio gånger mer.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet.
(Applåder)