Fru talman! Socialdemokraterna talar om lärarna. Vi satsar nu 53 miljarder kronor på skolväsendet. Men det är inte staten som anställer lärarna, och det vet Marie Granlund också. Det är inte heller vi här inne i riksdagen som gör de kommunala prioriteringarna.
Vad vi kan säga är att vi skjuter till mycket stora extra resurser till kommunsektorn. Vi gör extra satsningar på fortbildning för lärare. Vi skapar en ny lärarutbildning. Vi genomför reformer för validering för lärare som inte har behörighet för att de ska kunna bli behöriga och så vidare. Vi gör mycket stora satsningar.
Att människor blir friställda i kommunsektorn under en stor ekonomisk kris är ingenting som vi helt och hållet kan förhindra. Men vi kan på olika sätt dämpa krisen. Det är det som alliansregeringen har gjort, och det på ett ganska framgångsrikt sätt. Det är inte bara lärarna i kommunsektorn som kan hotas av uppsägning. Det gäller också många andra kommunanställda. Men de satsningar som vi gör på att förstärka ekonomin i den kommunala sektorn kommer också att dämpa krisen; det är vi övertygade om. Det handlar givetvis också om kommunala prioriteringar.
Fru talman! Man talar här om detta med att vara överens och inte överens. Vi är sju partier här i riksdagen. Vi kan mycket väl ha diskussioner internt i våra partier. Men det är en väsentlig skillnad när man sedan lägger fram förslag i riksdagen. Vi i alliansen har en ordning där vi diskuterar, förhandlar och kommer fram till olika saker och ting. Sedan står vi lojalt bakom det. Men det hindrar inte att vi i Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna eller Kristdemokraterna kan föra en vital intern diskussion i våra partier och driva på i olika frågor. Jag är ganska övertygad om att väljarna ser det.
Vad vi väntar på nu är ett besked från oppositionen om vilken politik ni vill driva. Det är det som väljarna väntar på just nu.