Fru talman! I dag på Nobeldagen hyllar vi kunskapen. Då måste man ställa sig frågan hur man uppnår kunskap. Det är en fråga som vi förtroendevalda borde ställa oss oftare så att vi kan fundera över vilka förutsättningar vi vill ge lärare och elever ute i landet. Vilka förutsättningar kan vi ge lärarna så att de på bästa sätt kan lyfta fram det bästa hos eleverna? Hur kan vi ge eleverna förutsättningar att utveckla sina högst individuella möjligheter till kunskap?
Jag anser att vi i dag står inför ett stort vägval, likriktning eller mångfald. Jag har många gånger här i kammaren förvånats över att vi har en borgerlig regering som likriktar i stället för att skapa mångfald, som inskränker möjligheterna till individens utveckling och som stänger dörrarna.
I morse hörde jag på
Ekot
att man på Högskoleverket är oroad över att de som börjar gymnasiet inte känner till vilka nya regler alliansregeringen har infört för antagning till högskolan. Finns det något som är viktigt inom utbildning så är det förutsägbarhet.
Detsamma gäller inom företagande. Det finns inget som kan stjälpa företagsamhet så som ett hattande fram och tillbaka med regler där procentsatser höjs och sänks och så vidare. Det medför ett otroligt merjobb för alla företagare.
För elever som ska börja gymnasiet är det viktigt att veta vart deras gymnasieutbildning leder. Då är det ganska allvarligt att Högskoleverket är oroligt över att de elever som börjar gymnasiet inte vet om vilka nya regler som den borgerliga regeringen har hittat på. Det är ett underbetyg för regeringen. Man ger inte gymnasieeleverna långsiktiga möjligheter att påverka sin egen framtid. Det är detta min kritik handlar om.
Vi rödgröna vill skapa en möjligheternas skola och öppna de dörrar som ni har stängt. Det är skolan som ska ge kunskaperna.
Om vi ska ha en modern möjligheternas skola i en värld där globaliseringen ökar, där flexibiliteten ökar, där behovet av snabba omställningar ofta ökar, där vi även i framtiden kommer att ha kriser som kräver omskolning är det fel att skapa en skola där man i årskurs 5 måste bestämma vad man ska läsa på högskolan för att ha de rätta meritvärdena för att komma in på det rätta programmet på gymnasiet och sedan på det rätta programmet på högskolan. Det blir stängda dörrar.
Det gäller också att skapa resurser. Här i Stockholmsregionen möter vi inte så mycket av krisens Sverige.
Jag har nyligen varit i Kristianstad och besökt skolor. Jag intresserade mig för hur kommunen hade klarat krisen. Det är en borgerligt styrd kommun. Jag blev lite förvånad. De kan inte förbruka cirka en tredjedel av de extra miljoner de har fått av regeringen för 2010. Varför? För att de är ansvarsfulla.
Min eloge till de kommunekonomer som är ansvarsfulla och inser att man inte kan anställa folk när regeringen ger extra resurser för bara ett år. Eftersom regeringen vägrar att ge kommunerna extra resurser för 2011 och 2012 kan man inte använda pengarna för att anställa långsiktigt. Man måste avskeda i stället.
Trots att Kristianstad inte förbrukar cirka en tredjedel av sina extra resurser har man gjort besparingar och nedskärningar på barnomsorgen samtidigt som den ökar i volym. Varför? För att regeringen inte ger resurser långsiktigt, utan kortsiktigt.
För att visa på motsatsen kan jag berätta att när jag under förra mandatperioden satt i Kommunförbundets styrelse fick vi vid något budgetmöte höra av Kommunförbundets ekonomer att man hade fått så mycket resurser av en socialdemokratisk regering, stödd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, att man inte behövde klaga längre.
Då menade vi allvar med att ge kommunerna möjligheter och resurser att utföra sitt uppdrag. Den här regeringen har glömt bort det. Det handlar om valfläsk; tydligare kan det inte vara.
Vi politiker ska ge kommunerna resurser att skapa möjligheternas skola, inte de tidiga valen.
När jag räknade upp dem förut glömde jag att vi kommer att få ännu en stängd dörr, nämligen när utbildningsministern ska införa betyg för förskoleklasser som han har utlovat. Det blir intressant.
I går fick vi också en intressant Timss-rapport om att Sverige tyvärr har tappat i resultat när det gäller matte och fysik. Det är väldigt allvarligt. Det är viktigt att vi tar till oss detta.
Utbildningsministern pratade genast om lärarutbildning. Det är klart att vi ska se över lärarutbildningen. Det kommer en proposition, men jag är inte säker på att den kommer att råda bot på detta.
Vi måste också fundera över hur man gör saker och ting snabbare. Då handlar det om något väldigt bra som alliansregeringen har infört, nämligen Lärarlyftet. Jag gillar Lärarlyftet, men jag noterar att man i budgeten för nästa år har tagit pengar från Lärarlyftet. Man gör nämligen inte av med pengarna. Man får inte lärarna att utbilda sig så man börjar plocka pengar för att finansiera andra delar i budgeten.
Samtidigt aviserar man en översyn. Det är på tiden. Det skulle man ha tänkt på lite tidigare, tycker jag. Miljöpartiet har varit inne på det två år i rad. Vi menar att man för länge sedan borde ha funderat över hur man ska ändra detta.
Det kan till exempel vara riktade satsningar. Det är inte säkert att alla lärare som behöver fortbildning söker. Fortbildning är det snabbaste sättet vi från statsmaktens sida har för att förändra undervisningen i skolan. Fortbildning går snabbare än att förändra lärarutbildningen.
Man kan fundera över om den inte borde riktas mot lärare som inte på många år har satt sin fot på en högskola, kanske inte sedan de gick färdigt sin utbildning.
Man kan också fundera över, vilket vi föreslår, att höja ersättningsnivån. Det är en hel del ensamstående, framför allt kvinnor med barn, som inte har råd att gå Lärarlyftet eftersom ersättningen är så mager.
Vi skulle över huvud taget behöva en starkare kvalitetssatsning. Sedan den här regeringen lade ned Myndigheten för skolutveckling och tog bort kunskapsöverföringen mellan olika skolhuvudmän har vi ett problem när det gäller hur goda erfarenheter ska förmedlas mellan skolor. Det gjorde Myndigheten för skolutveckling.
Jag gråter inte över nedlagda myndigheter, men jag kritiserar när uppdrag försvinner som en del av en ideologisk styrning där staten ska dra sig tillbaka och inte uppfylla sitt uppdrag att vara kunskapsförmedlare och bilda nätverk. Det saknas nu.
Jag förstår att Skolverket inte utför detta. De får inte göra det enligt den här regeringens tankar.
Fru talman! Vi behöver en möjligheternas skola. Vi behöver inte en stängda dörrarnas skola. Vi behöver en framtidens skola i Sverige. För det behöver vi en ny regering.