Fru talman! Vi är fullständigt överens om att återvändsgrändspolitiken med tidiga val, sortering och minskade möjligheter att få en chans till är förödande. Här måste vi öppna dörrarna; det är vi fullständigt överens om.
Jag blir inte tryggare av att Fredrik Malm står och säger att det inte bara är lärarna som drabbas. Nej, det är klart - det är äldreomsorgspersonal, vårdbiträden och så vidare. Så är det; det är helt rätt. Det är därför man måste göra någonting åt det här.
Fredrik Malm svarar inte på var taket är. När är det okej? 500 lärare är tydligen okej. Är 1 000 okej eller 2 000, 3 000, 4 000, 5 000 eller 6 000? Var går gränsen för att det inte är okej längre och när man måste göra någonting åt saker och ting? Unga har ju rätt till likvärdig utbildning.
Det är inte vilka frågor som helst vi pratar om när det gäller oenigheten inom den borgerliga regeringen. Förstatligande är inte någon småsak. Kommer det att tas steg nästa mandatperiod i det här? Vad man förstår av Jan Björklund kommer de andra partierna att vika sig. Kommer det att bli på det sättet? Det här skapar stor oro ute på skolorna. Jag tror att det är viktigt att man berättar hur det är eller också lägger det åt sidan och säger att det inte är aktuellt så att skolorna får arbetsro. Det är jätteviktigt.
Jag kan konstatera att jag inte fick svar på frågan om vilket land som hade högst ungdomsarbetslöshet 2006. De borgerliga ledamöterna verkar ha smittats av statistiksjukan där man inte riktigt vet vad som gäller. Det var inte så att Sverige hade högst ungdomsarbetslöshet. Det var flera länder som före 2006 hade en värre situation, till exempel Frankrike och Italien. Varför säger ni då att det var Sverige?