Fru talman! Först skulle jag vilja ge en eloge till Amineh Kakabaveh som faktiskt var den enda från oppositionspartierna som i sitt anförande pratade om sin egen politik och de budgetåtgärder vi i dag ska diskutera.
Om jag ska ge en kort kommentar kring skattepolitiken är det så att det regeringen har gjort är att stimulera och se till att människor med vanliga och normala inkomster får mer pengar i sin egen plånbok. Vi ser till att man får bestämma mer över sitt eget liv. De flesta som jobbar har fått 1 500 kronor mer kvar i sin egen plånbok. Det har aldrig någon överenskommelse gjort tidigare vad gäller till exempel de fackliga i den delen. Jag tycker nog att Vänsterpartiet behöver ta debatten med sina egna kamrater, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som också vill sänka skatterna. Det är snarast den debatten Amineh behöver ta, inte den med oss på allianssidan.
En sak är märklig. Är det verkligen så att en av de största posterna i Vänsterpartiets budgetförslag är en satsning på feministiskt självförsvar? Det kan vara viktigt, men i en tid då en skola med stora luckor har lämnats efter anser jag att vi behöver satsa på andra saker först - tidiga insatser, stöd och hjälp. Jag skulle också vilja säga att det är något verklighetsfrämmande när Vänsterpartiet plockar bort de satsningar vi har på läsa-räkna-skriva, som är så otroligt viktigt. Det handlar om att ge alla en chans från start. Vi står för inkludering. Den politik ni verkar föra är exkludering. Hur kommer det sig, egentligen?