Herr talman! Det är väl dags att börja summera tre och ett halvt års eller snart en mandatperiods arbete från den borgerliga regeringen när det gäller arbetsmiljöfrågor. Tyvärr är det bokslutet inte direkt något att skryta om. Sällan har väl en regering gjort så lite och så försvårat arbetet inom arbetsmiljöområdet jämfört med någon tidigare.
Man började mandatperioden med att snabbt skära bort miljon efter miljon till Arbetsmiljöverket. Man lade ned Arbetslivsinstitutet, och sedan har man inte gjort någonting. Jo, man lade till några miljoner i förra budgeten, och därmed anser man att allting är frid och fröjd.
Vilken verklighet lever ni borgerliga ledamöter i? Har ni varit ute på arbetsplatserna och sett vilka behov som gäller? Vi tre rödgröna partier står naturligtvis bakom målet att alla ska ha arbete. Men vi står också bakom målet att vi måste ha ett arbetsliv som fungerar, inte är otryggt och där man kan arbeta och må bra samtidigt.
Vi ska ha ett arbetsliv där man inte slits ut. En av de stora utmaningarna vi har i arbetslivet i dag är att människor inte ska bli utslitna. Det kan vara psykosociala problem. Det kan vara belastningsskador. Det kan naturligtvis också vara de mer traditionella olyckorna - om man uttrycker det så, herr talman - som att man faller vid ensamarbete ute i skogen eller på en byggarbetsplats.
Dessa problem måste man göra någonting åt. Vi har ett arbetsliv där det med all säkerhet kommer att bli så att vi måste jobba allt längre. Då måste vi också ha ett arbetsliv som ger oss möjligheten att kunna göra detta. Vi måste minska sjukskrivningarna och minska frånvaron från arbetet.
Sedan kan vi i olika perioder, som vi i Miljöpartiet gärna lyfter fram, se på livsarbetstiden. Under vissa perioder i livet vill man med all rätt jobba mindre medan man som nyutexaminerad 23-åring kanske vill jobba väldigt mycket. När man får barn vill man ägna mer tid hemma och ta hand om barnen medan man sedan som glad 55-plussare plötsligt tycker att det är dags att jobba mycket igen.
Man måste se på livsarbetstiden. Där är det avgörande att vi har ett arbetsliv som vi inte blir sjuka av. Det handlar inte bara om en god arbetsmiljö och om den fysiska miljön. Minst lika viktig är delaktighet i beslut på arbetsplatsen. Där har den offentliga sektorn mycket att lära, och de flesta problemen gäller tyvärr detta.
Det gäller bland annat inflytande över arbetstidens förläggning. Man ska inte bortse från ett gott partssamarbete, en väl fungerande arbetsorganisation, tillgång till utbildning och tillgång till vidareutbildning. Det är väldigt viktiga beståndsdelar för att få ett arbetsliv som fungerar.
Arbetslivet förändras på gott och ont. Det är gott därför att förändringar kan leda till ökade kunskaper och värdefulla erfarenheter. Det är ont därför att det ibland skapar riskfyllda situationer som vi inte visste om tidigare.
De nya jobben som kommer är i hög grad inriktade på tjänster och service. Det ger delvis en ny typ av arbetsmiljöproblem. Vi ser också en utveckling av fler rörliga arbeten där arbetet utförs på många olika ställen och mer ensamarbete.
Herr talman! Under vårt arbetsliv byter vi jobb oftare än tidigare. Arbetsmarknaden blir också alltmer internationell. Dessa förändringar och nya utmaningar kräver att vi satsar resurser på arbetsmiljöarbetet.
Vi vill med följande förslag i de åtta reservationerna som är gemensamma från oss rödgröna pricka in de viktiga utmaningar och det viktiga arbete som vi skulle vilja se och som vi förhoppningsvis får möjlighet att påbörja efter den 19 september i år.
Den borgerliga regeringen har allvarligt försvårat möjligheterna att bedriva att ambitiöst arbetsmiljöarbete. Det beror framför allt på att man har skurit ned medlen till Arbetsmiljöverket och till utbildningen av skyddsombud och att man lagt ned Arbetslivsinstitutet.
Vi rödgröna menar att vi måste rusta upp arbetsmiljöarbetet. Det kräver ekonomiska resurser. Men det är inte alls många miljoner som behövs. Med tanke på hur mycket arbetsmiljöskadorna kostar samhället, företagen och den enskilde är det en väldigt liten summa i förebyggande arbete som behövs. De resurserna vill vi och kommer vi att satsa för att underlätta ett bra arbetsmiljöarbete.
Mina två kolleger från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har också lyft upp detta. För att vi ska nå upp till ILO:s konventioner om inspektioner i arbetsmiljöarbetet behövs det bara anställas 109 nya personer att sköta inspektionerna. Det skulle vara ett väldigt viktigt tillskott och underlätta.
Man får ibland intrycket att den borgerliga majoriteten ser arbetsmiljön, skyddsombud och inspektioner som ett hot mot företagandet. Så är det inte. Det görs för att underlätta, förenkla och förebygga att det blir sjukdomar på arbetsplatserna och att det sker olyckor. Investeringen med 109 nya inspektionstjänster är därför en väldigt billig åtgärd i sammanhanget.
Vi rödgröna står också bakom att vi vill ha en nollvision om dödsfallsolyckor i arbetslivet. Det var en svart vecka häromveckan när tre personer omkom. Antalet dödsolyckor har gått ned de senaste åren. År 2008 var det 67 personer som omkom i arbetsplatsolyckor i Sverige. Det är inte acceptabelt. Vi måste ha en nollvision och jobba efter detta.
Vi måste också ha ökade kunskaper om arbetsmiljön i utbildningssystemet. Vi tror att också det är en investering. Då måste det in i utbildningen redan på högskolan och universiteten. Vi måste förhindra att arbetsmiljörisker byggs in i arbetsorganisationer och produktionsmetoder med maskiner. Vi vill ge en reell möjlighet för personer av underrepresenterat kön att få tillträde till olika yrken genom att arbetsredskap anpassas för personer med olika fysionomier.
Det är därför viktigt att arbetsmiljöutbildning ingår i högskole- och universitetsutbildning. Vi är uppriktigt sagt mycket förvånade att den borgerliga regeringen inte har tagit några initiativ alls inom detta område under mandatperioden. Åtminstone ett parti har uttryckt löfte om detta men har sedan inte gjort någonting.
Jag vill också lyfta upp frågan om intolerans, fördomar och diskriminering, vilket är väldigt viktigt. Vi tillbringar ju en stor del av vår tid på arbetsplatsen. Därför kan aldrig intolerans, fördomar och diskriminering få begränsa människors möjligheter att vara delaktiga. Ansvaret för att diskrimineringslagar, kollektivavtal och andra arbetsrättsliga regler följs på de enskilda arbetsplatserna är en viktig och grundläggande uppgift för arbetsmarknadens parter.
Särskilt den lokala fackliga organisationen och dess företrädare har en viktig funktion för att motverka och beivra diskriminering av enskilda individer. Det aktiva förebyggande arbetet på arbetsplatserna är en grundläggande och viktig beståndsdel i arbetet mot diskriminering. Den nya diskrimineringslagen innehåller också förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning och könsöverskridande identitet eller uttryck. Det är bra.
Diskriminering, mobbning och annan kränkning som hbt-personer får utstå på sina arbetsplatser är i grunden en arbetsmiljöfråga. Ofta handlar det om att personen blir utfryst, mobbad eller utsatt för kränkning på grund av sin sexuella läggning på ett mer subtilt sätt än vad som krävs för att lagstiftningen ska kunna göra nytta.
Det är därför inte möjligt att genom den befintliga diskrimineringslagstiftningen beivra alla kränkningar som hbt-personer utsätts för i arbetslivet. Därför anser vi rödgröna att Arbetsmiljöverket måste utveckla föreskrifter om hbt-personers psykosociala arbetsmiljö.
Det finns mycket mer att göra inom det området. Det kommer vi rödgröna att sätta i gång med efter den 19 september.
Vi har flera reservationer i det här betänkandet. Den borgerliga majoriteten avslår alla och har fina formuleringar utan egna initiativ. För tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 4 och 5. Jag står givetvis bakom övriga reservationer.
(Applåder)