Herr talman! När man lyssnar till Sven Yngve Persson kan man tro att det inte finns några problem, att regeringen har gjort en massa bra saker, att nedskärningarna på Arbetsmiljöverket och nedläggningen av Arbetslivsinstitutet inte har haft någon påverkan alls. Men i verkligheten är det precis tvärtom, och det vet egentligen regeringen om.
Man pratar om att jobben kommer först. Det är självklart oerhört viktigt att skapa jobb, men man får inte glömma bort arbetsmiljöaspekten. Goda arbetsmiljöer är precis lika viktiga som jobb i sig.
Sven Yngve Persson lyfte upp detta med konkurrenskraft och slog på något sätt fast att arbetsmiljö är något som är bra för konkurrensen, men det syns inte alltid. Det är tvärtom den rena krassa pengen som många gånger avgör vad man satsar på och inte satsar på. Det finns många exempel på att man minskar arbetsmiljöarbetet därför att det kostar och i stället låter detta drabba de anställda.
Jag skulle vilja veta lite grann hur Sven Yngve Persson tänker när det gäller prioriteringar, framför allt när det gäller den offentliga sektorn. Där finns det ju ett antal andra saker som påverkar. Man har minskade resurser. Man har inte tillräckligt med personal på skolor och så vidare. Vad gör man åt det? Det är naturligtvis ett arbetsmiljöproblem. Om man drar ned stödet till kommunerna påverkar det också detta, precis som allt annat. Vad gör regeringen åt det? Det måste vara en oerhört central fråga när man pratar om att arbeta förebyggande och att upptäcka saker. Inspektörerna som kommer och tittar på olika saker, inte minst i den offentliga sektorn, är ju centrala för att upptäcka de problem som finns och som ökar hela tiden. Det gäller framför allt den psykosociala miljön i den offentliga sektorn, som kanske är det mest oroande för framtiden när det gäller arbetsmiljöarbetet.