Herr talman! Betänkandet
Arbetsmiljö
som vi har att debattera i dag innehåller många olika delar. Det ska bli intressant att se vad debatten mynnar ut i. Det är många saker som kommer tillbaka från tidigare debatter, men det finns alltid nya vinklar att belysa det från. Vi har fortfarande en utveckling på detta område som går åt fel håll. Jag tänker ta upp lite grann om det i mitt anförande.
Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 4 och 5.
Herr talman! Under den här mandatperioden har vi sett hur arbetsmiljöarbetet sakta men säkert nedrustats. Nedskärningarna på Arbetsmiljöverket och nedläggningen av Arbetslivsinstitutet har varit återkommande debattämnen. Vi i oppositionen har ständigt påpekat hur dessa nedskärningar kommer att försämra arbetsmiljöarbetet i framtiden.
För ett par veckor sedan kunde vi läsa om hur kraftigt antalet inspektioner som Arbetsmiljöverket gör sjunkit. Från att man 2006 genomfört ca 28 000 inspektioner var de 21 000 förra året, 2009. Det innebär att en av fyra inspektioner inte görs. Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg säger att detta beror på regeringens sparbeting. Med mindre antal inspektörer minskar också antalet inspektioner.
Resultatet kan bli att antalet långsiktiga skador i arbetslivet ökar. Det är till och med troligt att så sker. Totalt har lyckligtvis antalet dödsolyckor sjunkit under de senaste åren, men i mitten av mars dog tre byggnadsarbetare på fyra dagar, som sagts här tidigare. Vi hoppas att detta inte är ett trendbrott. En delorsak till de sjunkande siffrorna kan vara att vi är inne i en lågkonjunktur. Om konjunkturen nu vänder och fler börjar komma i arbete kan det finnas farhågor för att siffrorna ökar igen. Det som kan förhindra det är ett ordentligt arbetsmiljöarbete, fler inspektioner, fler skyddsombud och ett bättre säkerhetstänkande på de arbetsplatser där det finns stora risker.
Vi i den rödgröna koalitionen vill satsa på ett ordentligt förebyggande arbetsmiljöarbete med kontinuitet på alla områden. Den fysiska arbetsmiljön ska åtgärdas så att fysiska arbetsskador förhindras. Psykosociala problem i arbetslivet som stress, utbrändhet och mobbning ska också hanteras som arbetsskador och förebyggas. Det finns anledning att fundera på vad snart fyra år med den här regeringen orsakat när det gäller arbetsmiljöarbetet. Vi i oppositionen tänker vända på utvecklingen när vi får chansen att regera efter höstens val.
Herr talman! Utgångspunkten måste vara att alla har rätt till en bra och säker arbetsmiljö. Det innebär ett bra förebyggande arbete och en klar strategi för hur man ska minska antalet dödsfall, olyckor och sjukdomar som beror på arbetsmiljön. Detta innebär bland annat att Arbetsmiljöverket måste öka antalet inspektioner, framför allt i de branscher där det förekommer flest olyckor. Men det behövs också satsningar på kvinnors arbetsmiljö och ensamarbete, mot våld och hot i arbetslivet, för fler skyddsombud med bra utbildning med mera.
Enligt Arbetsmiljöverket skulle det i dag behöva anställas 109 inspektörer för att man ska nå upp till ILO:s mål om en inspektör per 10 000 anställda. Det målet vill vi uppnå. För det krävs större resurser till Arbetsmiljöverket, vilka vi menar måste ges så fort det finns möjlighet.
Herr talman! En av de viktigaste resurserna är de regionala skyddsombuden. De når många arbetsplatser och kan informera om och tillföra kunskap till arbetsmiljöarbetet. Trots att det genomförs ca 60 000 besök varje år av regionala skyddsombud behöver det rekryteras fler. Medlen till funktionsutbildning av skyddsombud togs bort när regeringen lade ned Arbetslivsinstitutet. Det har inneburit sämre utbildning av skyddsombud. År 2006 deltog 1 146 personer i LO:s arbetsmiljöutbildningar. År 2008 var den siffran nere i 399. Vi vet att utbildning är en av de viktigaste delarna för att åstadkomma en bättre arbetsmiljö. Det som efterfrågas är bland annat utbildning i psykosociala frågor och kris- och konflikthantering liksom branschanpassad arbetsmiljöutbildning. Det som behövs är en ordentlig satsning på kompetensutveckling av de regionala skyddsombuden för att de ska kunna sköta sitt uppdrag på ett bra sätt.
Ett uppmärksammat område där det finns stora problem handlar om våld och hot i arbetslivet. I den rödgröna koalitionen har vi i vårt gemensamma dokument om arbetsmiljöpolitiken uppmärksammat detta. Våld och hot är ett allvarligt och tilltagande problem. De drabbade får ofta fysiska skador och långvariga psykiska besvär. Vi har som politiker ett extra stort ansvar för de offentliganställdas situation. Det är där vi kan påverka snabbast och mest. De ska erbjuda service till medborgarna i enlighet med våra beslut och verkställa våra beslut. Förekomsten av hot och våld i den offentliga sektorn hänger rimligtvis ihop med de nedskärningar och regelskärpningar som gjorts inom verksamheter och inte minst välfärdssystem. Underbemanning och personalbrist ökar pressen i arbetet och frustrationen hos medborgarna som nyttjar servicen och systemen.
Vi menar att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över konsekvenserna av sänkt personaltäthet i offentliga välfärdsverksamheter och på myndigheter med serviceuppdrag avseende våld och hot och psykosocial arbetsmiljö för de offentliganställda. Dessutom behöver man se över situationen när det gäller ensamarbete och den kontanthantering, som togs upp här förut, som i vissa branscher ställer till problem när det gäller arbetsmiljön.
Herr talman! I detta betänkande finns också frågan om arbetstiderna. Framför allt handlar det om EU:s arbetstidsdirektiv. När direktivet beslutades 1993 gavs en möjlighet att förhandla bort grundregeln om maximalt 48 timmars arbetsvecka genom individuella avtal, så kallade opt-out. I september 2004 föreslogs en revidering av direktivet orsakat av upptäckten att EG-domstolens domar om jourtider ledde till höga kostnader inom sjukvården.
Sommaren 2008 antog ministerrådet EU-kommissionens förslag om att opt-out-regeln skulle begränsas men att arbetstiden skulle kunna uppgå till 65 timmar per vecka för arbetstagare som saknar kollektivavtal. Detta kritiserades starkt av de flesta parter eftersom det skulle försämra villkoren för löntagarna. I december 2008 röstades förslaget ned av Europaparlamentet som krävde att regeln skulle fasas ut under tre år. År 2009 strandade förhandlingarna vilket resulterat i att det gamla direktivet fortfarande gäller.
Vi anser att det inte ska vara möjligt att förhandla bort grundläggande skyddsregler när det gäller ohälsosamma arbetstider. Därför menar vi att Sverige måste driva frågan i EU att opt-out-möjligheten ska avskaffas.
Herr talman! Det finns fler frågor i detta betänkande som är värda att tas upp, men jag nöjer mig tills vidare med dem som har tagits upp här och återkommer kanske till de andra i replikskiftena. Jag vill påpeka att vi i ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet har hänvisat till tidigare ställningstaganden när det gäller förslag som har avstyrkts efter förenklad motionsberedning. Det gäller frågor som vi tidigare har debatterat ett flertal gånger. Vi vidhåller naturligtvis våra ståndpunkter även i dessa frågor men lyfter inte fram dem här.
(Applåder)