Herr talman! Som vanligt är det en mängd motionsyrkanden om arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor vi har att behandla i det nu aktuella betänkandet. Arbetsmiljön är något som engagerar många, och därför är också frågorna många och omfattande. I år finns omkring 70 motionsyrkanden. Tyvärr väljer en enhällig borgerlig allians att avstyrka samtliga yrkanden. Det känns märkligt att vi inte kan enas över partigränserna i åtminstone någon av dessa frågor. Men på detta område, precis som på så många andra områden i samhället, handlar det om frågor där våra värderingar står långt från varandra. Det visar sig tydligt i den nuvarande regeringens politik.
Herr talman! Jag vill redan nu yrka bifall till reservationerna 4 och 5, men vi står självklart bakom samtliga våra reservationer. Vän av ordning kan se att vi från socialdemokratisk sida inte har något särskilt yttrande i betänkandet. Det beror på att de yrkanden som fanns i de enskilda motionerna i stor utsträckning är berörda i våra egna motioner, och därmed inkluderas de i reservationerna.
Herr talman! När borgerligheten någon gång talar om arbetsmiljön är det i ett direkt ekonomiskt arbetsgivarperspektiv, som hur mycket pengar man kan tjäna på att förbättra arbetsmiljön. Jag tycker att det är oanständigt att ställa människors liv och hälsa mot företagarnas vinster. Regeringen använder sig av många bra formuleringar som "skapa förutsättningar för fler jobb", "bättre och mer utvecklande arbeten", men om man säger så måste man också vara beredd att satsa på arbetsmiljön, annars blir det bara tomma ord. De tomma orden, herr talman, skramlar ordentligt.
Dagens utveckling går definitivt inte åt rätt håll. Tre år med en borgerlig regering har inneburit att jobben blivit både otryggare och osäkrare. Arbetsgivarsidan splittras upp mer och mer, underleverantörerna blir därmed fler och fler, och de anställda består i högre grad än någonsin av inhyrd personal som har visstidsjobb och kanske inte ens kan förstå vårt svenska språk. Det är ingen ovanlig situation på våra arbetsplatser. Otrygga anställningar har blivit alltmer vanliga, och då är det inte svårt att dra slutsatsen att fokus flyttats från god arbetsmiljö till bättre, kortsiktig lönsamhet. Här finns en tydlig skillnad mellan det rödgröna blocket och den blå alliansen.
Hittills i år, det vill säga under 2010, har elva dödsolyckor inträffat på arbetsplatserna. Under fyra dagar dödades tre byggnadsarbetare. Det är sådant som bara inte får hända. Vi socialdemokrater anser därför tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet att vi måste höja ribban och införa en nollvision om olyckor i arbetslivet, vilket vi presenterat i vårt gemensamma förslag för en bättre arbetsmiljö och ett friskare arbetsliv.
Det räcker emellertid inte. Flera tusen personer dör varje år i olyckor och sjukdomar som är direkt relaterade till arbetet. Belastningsskador, stress, neddragning av personal, effektiviseringar - färre personer ska göra mer - otydlig arbetsorganisation, inhyrd personal, ja, utvecklingen i arbetslivet har sannerligen inte gjort arbetsmiljöarbetet tydligare eller lättare.
I det läget väljer den borgerliga regeringen än en gång att inte underlätta ett ambitiöst arbetsmiljöarbete. Neddragningarna av anslagen till Arbetsmiljöverket talar sitt tydliga språk. Man har tagit bort de partssammansatta medlen till utbildning av skyddsombud och lagt ned Arbetslivsinstitutet. Detta får förödande konsekvenser.
I fjol gjorde Arbetsmiljöverket 18 605 inspektioner. Det var 28 procent färre än 2006 framgår det av bland annat LO-tidningen som tagit del av verkets tillsynsstatistik. Bakgrunden är naturligtvis att anslagen till Arbetsmiljöverket minskat med 160 miljoner under en treårsperiod. En tredjedel av inspektörerna har slutat. De som är kvar besöker fler arbetsställen per person än tidigare, men antalet besökta arbetsplatser har ändå minskat med 14 procent på tre år.
Enligt beräkningar från Arbetsmiljöverket skulle 109 inspektörer behöva nyanställas för att nå upp till ILO:s mål om en inspektör per 10 000 anställda. Om det inte sker kommer det i år att endast finnas 0,7 inspektörer per 10 000 anställda. Härmed framgår tydligt att det till och med saknas resurser till att besöka de arbetsplatser där riskerna är störst och förhållandena sämst.
Herr talman! Kostnaderna för arbetsskador och arbetsrelaterade sjukdomar är enorma. För den enskilde individen är de definitivt livsavgörande. Medlen till funktionsutbildning av skyddsombud och bolagsstyrelserepresentanter samt för EU-bevakning togs bort när regeringen lade ned Arbetslivsinstitutet. I det vakuum som uppstod efter nedläggningen har marknaden för företag som säljer utbildningar vuxit, men, herr talman, det kostar, och det kostar rejält. Resultatet talar sitt tydliga språk när vi ser utvecklingen.
År 2006 deltog 1 146 personer i LO:s arbetsmiljöutbildning. År 2008 hade antalet sjunkit till 399. Nästan 40 procent av skyddsombuden har inte fått någon utbildning i arbetsmiljö de senaste tolv månaderna. Enligt Arbetsmiljöverkets bedömning i årsredovisningen för 2009 minskar antalet skyddsombud, vilket till och med framgår av utskottsmajoritetens text i betänkandet. Utskottet skriver: "Om detta är en trend som håller i sig är det . högst beklagansvärt. Som en följd av att skyddsombuden blir färre minskar också deras möjligheter att påverka arbetsmiljöarbetet på arbetsställena." Ja, det är lätt att säga, men vad gör ni då? Dessa minskningar har pågått i tre och ett halvt år och ni gör ingenting!
Skyddsombuden efterfrågar utbildning om psykosociala frågor och kunskap i kris- och konflikthantering. Behov finns av branschanpassad arbetsmiljöutbildning. Arbetslivet förändras - det har jag tidigare försökt belysa - vilket också naturligtvis innebär kompetensutveckling. All utbildning är färskvara. Det behövs vidareutbildning, också inom denna grupp, som jobbar och verkar närmast arbetsplatserna. Och vem bryr sig om den personal som är inhyrd?
En väl fungerande rapportering och registrering av tillbud och olyckor är av största vikt, och förebyggande arbetsmiljöarbete måste och ska vara effektivt. Ett aktuellt växande problem är också de stora mörkertal som med all sannolikhet finns, inte minst på arbetsplatser med utländsk arbetskraft som arbetar i Sverige tillfälligt.
Herr talman! Jag måste också få säga några ord om utskottsmajoritetens text när det gäller frågan om kontanthantering, vilken man tycker fått en allt större betydelse ur arbetsmiljösynpunkt. "Särskild hänsyn bör enligt utskottets mening tas till detta i sådana riskinventeringssammanhang", skriver man. Sedan kommer det: "Utskottet anser att frågor om ensamarbete, riskinventering, minskning av risken för våld och hot i arbetet och en säker hantering av kontanter allmänt sett ter sig som lämpliga för arbetsmarknadens parter att diskutera och komma överens om i kollektivavtal."
Insatserna för att man bättre ska kunna driva arbetsmiljöfrågor från de fackliga organisationerna och parterna har inte gynnats under de här tre och ett halvt åren, snarare tvärtom. Förra året polisanmäldes närmare 1 200 butiksrån i Sverige. Var femte butiksanställd uppger att de utsatts för våld eller hot om våld. De krav som ställs på arbetsgivarens kunskap om säkerhetsfrågor, möjligheter att kalla på hjälp, lokalernas utformning och rutiner är sådant som man ser över, och det är jättebra. Men det behövs resurser, herr talman. Det behövs resurser för att man ska kunna utföra arbetsmiljöarbetet. Man behöver också se till att det finns partssammansatta medel, så att man kan fortsätta att utveckla skyddsombudens verksamhet och inte göra precis tvärtom.
Siffrorna när det gäller butiksrånen talar sitt tydliga språk. För den som utsätts förändras livet drastiskt, och rånet präglar i regel denne för resten av livet.
Vi socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister anser att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att föreslå hur en lag om sluten kontanthantering kan utformas. Detta bör riksdagen tillkännage som sin mening. Men, herr talman, även på detta förslag yrkar den borgerliga alliansen, som säger sig värna arbetsmiljön, avslag.
Herr talman! Jag tycker att det är skrämmande vilket lågt intresse den här regeringen visar för människors vardag, trygghet och säkerhet i arbetet. Pengarna styr betydligt mer än den enskildes liv och hälsa.
(Applåder)