Herr talman! Det är mycket oroande när en riksdagsledamot inte vet vad en helårsekvivalent är. Låt mig därför börja med att förklara. Två halvtidspensionärer är en helårsekvivalent.
Arbetslivsinstitutet gjorde ett bitvis väldigt bra jobb, men bara bitvis, inte hela institutet. Delar av det fungerade småtaskigt, kan vi säga.
Jag ville inte att det skulle läggas ned, men det fattades ett sådant beslut. Jag fick gilla läget.
I det läget har jag noterat att FAS har utsett tre nya centrum som ska forska om ungefär det som Arbetslivsinstitutet i sina goda delar ägnade sig åt. Om de tre samarbetar med ett fjärde har vi i praktiken ett nytt virtuellt arbetslivsinstitut som dessutom fått pengar, 5 miljoner kronor per år, i tio år gånger fyra. Det är ganska hyfsade anslag. Jag tror att man den vägen kommer att kunna återupprätta det goda som fanns före 2006.
Vad sade du om arbetslösheten?
(SYLVIA LINDGREN (s): Den är hög, alldeles för hög.)
Den är alldeles för hög, men det är faktiskt inte Sven Otto Littorin eller någon av hans regeringskolleger som vill ha det på det sättet. Det beror, som säkert många av deltagarna här i diskussionen har kunnat ta till sig av medierna, på somliga faktorer. Det är vulkanutbrott, om man så vill, av politisk och ekonomisk natur som vi inte rår på eller som vi i alla fall bara delvis rår på.
Det handlar inte bara om mer resurser. Det handlar också om hur man använder resurserna, om att man använder dem intelligent.
Vi skulle, om jag fick önska fritt, behöva ett nytt saltsjöbadsavtal där parterna i stället för att slå varandra i skallen samverkade. Jag märker lite tendenser i riktningen att de börjar göra det.