Herr talman! Det här blir det sista inlägget om
nordiska frågor som jag gör här i riksdagen.
Efter att ha arbetat mer eller mindre med nordiska
frågor i över tio år står en sak mycket klar. Det folk i
Norden som vet minst om de andra nordiska länderna
är utan tvekan Sverige. Till mycket stor del beror det
på den eviga nordiska frågan om att se varandras TV-
program. Medan de övriga nordiska länderna har
kunnat se svensk TV i största möjliga utsträckning
har motsvarande möjlighet inte funnits i Sverige. Det
har funnits flera förslag till lösning på detta. Alla har
ett gemensamt: de har inte genomförts.
I dag finns det inte längre några tekniska hinder,
utan nu handlar det mer om vilja hos de nordiska TV-
bolagen, och den viljan verkar inte vara så stor.
När jag tänker på den här eviga frågan kan jag
inte låta bli att göra en jämförelse med en annan fråga
som också har varit uppe i dag. Det handlar om
gränshindren. Låt oss inte hoppas att samma sak sker
med just gränshindren och allt det krånglet! Vi har
hört redovisningar om alla de olika grupper som har
varit tillsatta och som har jobbat och undersökt det
här. Jag skulle kunna lägga till några fler. Nu ska det
tillsättas en arbetsgrupp igen. Det är väldigt lätt att
tillsätta arbetsgrupper, men det är mycket svårare att
nå resultat, och det ser vi. Jag har en känsla av att den
här frågan flyttas framåt och framåt och framåt och
att det inte händer så mycket.
I mycket stor utsträckning handlar det ju faktiskt
om att alla nordiska länder ska gå hem till sig själva
och förändra de regler som orsakar det här krånglet.
Detta kan inte ske på nordisk nivå, utan det måste i
största utsträckning ske på nationell nivå. Jag tycker
att det är viktigt att det sker. Jag hoppas verkligen att
det kommer att bli förbättringar när det gäller detta.
I det här betänkandet behandlas en motion som vi
har. Det är flera yrkanden som handlar om miljöfrå-
gor, regional utveckling, gränshinder, IT osv. Alla de
yrkandena är positivt besvarade. Vi har ingen reser-
vation i det avseendet. Däremot har vi en reservation
tillsammans med Moderaterna och Folkpartiet om att
EU-parlamentariker skulle kunna vara medlemmar i
Nordiska rådet. Vi tycker att de skulle kunna vara det.
Det har vi ingenting emot. Vi tycker att det ska vara
tillåtet i alla fall. Därför vill jag yrka bifall till den
reservationen.
Sedan vill jag säga en sak som jag tycker är lite
oroande. Vi talar väldigt mycket om att vi har mycket
gemensamt i de nordiska länderna. Det har vi också.
Vi har gemensamma värdegrunder och en gemensam
tradition. Det handlar om språk och allt detta. I det
perspektivet kan man ju se med mycket stor oro på
det som händer i våra västliga grannländer, i Norge
och Danmark, med de främlingsfientliga partier som
har vuxit sig så starka där. Man undrar hur det kom-
mer att bli i Sverige och hur det kommer att se ut i
Norden om det är sådana krafter som får övertaget
och det är de värderingarna som får genklang i det
nordiska samarbetet. Jag hoppas att det inte blir så.
Det har ju startats ett par kampanjer mot rasism
och främlingsfientlighet i Nordiska rådet, men det är
på många sätt svårt att jobba internationellt med de
frågorna. Det är svårt att göra det praktiskt. Jag menar
att man måste utarbeta någon form av strategi. Det
här är någonting som är vårt gemensamma ansvar,
och jag hoppas att Nordiska rådet och alla medlem-
mar i Nordiska rådet i framtiden kommer att arbeta
mycket med detta. Det är viktiga frågor.
Med detta, herr talman, vill jag avsluta mitt sista
inlägg när det gäller nordiska frågor och också tacka
alla för ett gott samarbete, som vi har haft. Det har
varit mycket trevligt att vara medlem i Nordiska rådet
under den tid som jag har varit det. Jag har varit sup-
pleant, och jag har varit ordinarie. Jag har varit med i
en del kommittéer, och jag tycker att det har varit
mycket givande och mycket roligt. Jag hoppas verkli-
gen att det blir framgångar för det nordiska samarbe-
tet, men då får man nog sluta att koncentrera sig så
mycket på organisationen och kanske se lite mera på
innehållet. Organisationen har nämligen en förmåga
att ta över ibland.