Herr talman! Nordiska rådet har utvecklats under
sin femtioåriga historia. Redan på ett tidigt stadium
har människornas fria rörlighet varit i fokus, och det
nordiska samarbetet har alltid främst varit ett frivilligt
mellanfolkligt arbete.
Vi fick alla en skrift på vårt bord häromdagen.
Den är av Bengt Sundelius och Claes Wiklund och
heter Femtio år av nordiskt samarbete. Jag tycker att
det är en mycket bra sammanfattning av de 50 åren.
Gemensam arbetsmarknad, social trygghet och
passfrihet genomfördes på 50-talet. Därefter följde
det ekonomiska samarbetet och uppbyggnaden av
våra institutioner.
Under 90-talet upplevde många av oss att det nor-
diska kom i skymundan av nationell politik och den
ökade Europadebatten, som bl.a. Sveriges och Fin-
lands medlemskap innebar för hela Norden. Nu under
2000-talet har det nordiska samarbetet börjat få ökad
vikt igen. Det tycker jag i alla fall.
Fortfarande efter 50 år har arbetet med en gemen-
sam marknad och en gemensam arbetsmarknad
högsta prioritet i samarbetet. Men under de senare
åren har fokus också förflyttats till många viktiga
internationella samarbeten och till utvecklingen i våra
grannländer.
I Sverige inleddes femtioårsjubileet med en fan-
tastisk nordisk vecka i Stockholm under våren. Det
var ett fullspäckat kulturellt program. Nordiska rådet,
Föreningen Norden, Hallå Norden och vårt nordiska
fönster hade välbesökta montrar på Centralstationen.
Även på biblioteken ute i landet anordnades många
bra aktiviteter. Tusentals människor var intresserade
av Norden. Tack till alla medverkande!
Nu väntar ett stort femtioårsfirande under höstens
session i Helsingfors. Jag hoppas och tror att detta
firande kommer att bli ett avstamp för de kommande
50 åren av nordiskt samarbete.
Herr talman! Efter förra årets omstrukturering till
fackutskott i rådet har man nu hittat sina former.
Kontakterna med de nationella parlamenten och andra
organisationer med liknande fackutskott har redan
börjat fördjupats, och förutsättningar för framtida
relationer är mycket goda.
Det beror nu framför allt på oss själva inom Nor-
diska rådet och de nationella parlamenten om denna
nya struktur kommer att bli framgångsrik. Kontakten
mellan parlamentens utskott och rådets utskott måste
bli goda för att vi ska kunna nå syftet med nationell
förankring och uppföljning av det nordiska arbetet.
Det är spännande och glädjande att kontakterna
med Baltiska församlingen och Ryssland samt Öster-
sjösamarbetet har ökat. Samarbetet med Baltiska
församlingen har kommit så pass långt att vi för för-
sta gången ska anordna en gemensam temakonferens
i Lund. Temat för konferensen är ännu inte klart, men
goda idéer florerar.
Även mer internationella kontakter mellan parla-
mentariker är viktiga. I den socialdemokratiska grup-
pen har vi inlett ett positivt samarbete med våra parti-
vänner i Baltiska församlingen.
Även kontakterna med Europaparlamentet har
fördjupats. Senast i förra veckan var Nordiska rådets
presidium och två av utskottsordförandena i Stras-
bourg för att träffa nordiska parlamentariker. Tyvärr
var jag ensam från det svenska parlamentet. Det var
mycket spännande och givande möten där vi bl.a.
diskuterade gemensamma områden som EU:s utvidg-
ning, den framtida regionalpolitiken, den nordliga
dimensionen och civil krishantering.
Vi kom fram till att Nordiska rådets näringsutskott
och Europaparlamentets regionalpolitiska utskott ska
träffas för att diskutera olika modeller för regional-
politikens utformning i ett utvidgat Europa. Vi kon-
staterade också att ett närmare samarbete mellan rådet
och Europaparlamentet kan bidra till förverkligandet
av den nordliga dimensionen. En viktig fråga för
rådet som kom upp var risken för att EES-länderna
kan få en svagare ställning nu när EU utvidgas.
Vi hade också ett mycket bra möte med vår miljö-
kommissionär Margot Wallström som framhöll att det
nordiska samarbetet är ett viktigt och kraftfullt red-
skap för att stärka miljöarbetet, inte minst i norra
Ryssland. I dagsläget, sade hon, kan kanske Nordiska
rådet uträtta mer än EU. Hon underströk också vikten
av det nordiska samarbetets roll i utvidgningsarbetet.
Under vårt möte med Europarådet framkom att
Sverige har en väldigt viktig betydelse, inte minst
genom vår f.d. kollega Hans Göran Franks oförtrött-
liga kamp mot dödsstraffet. Det diskuteras nu att det
eventuellt ska instiftas ett pris till hans minne, vilket
gladde mitt hjärta mycket, herr talman.
Det är viktigt att komma ihåg att allt inte är frid
och fröjd inom det nordiska samarbetet, och det har vi
ju hört Kent Olsson säga också. Den viktigaste frågan
är fortfarande att få bort de gränshinder som finns
kvar inom Norden. Nordbor ska kunna förvänta sig
att Norden är en gemensam marknad och en gemen-
sam arbetsmarknad. Där håller jag med Kent Olsson.
Den socialdemokratiska gruppen har länge prio-
riterat denna fråga. Åke Gustavsson var den förste
rapportören när det gäller gränshinder.
För en kort tid sedan kom, som vi har hört, Ole
Norrbacks slutrapport om nordbornas rättigheter. Den
kommer nu att följas upp med en arbetsgrupp som
snabbt ska jobba fram konkreta förslag till sessionen i
höst.
De erfarenheter som de som står bakom service-
telefonen Hallå Norden har av människor som fastnat
i byråkratin mellan länderna eller fått fel eller ofull-
ständig information är mycket viktiga att ta till vara.
Både människorna bakom Hallå Norden och Ole
Norrback påpekar att våra nordiska myndigheter ofta
upplever att det nordiska regelverket fungerar väl,
medan medborgarna är av en helt annan uppfattning.
Detta måste vi så snart som möjligt finna lösningar
på.
En stor utmaning för Nordiska rådet i framtiden är
stöd och utbyte med våra närområden. Även om vi
har kommit en bit på väg och utvecklingen går snabbt
finns det mycket kvar att göra.
Inför EU-utvidgningen är det viktigt att ambitio-
nerna om nordiskt samråd och nordisk koordinering
inom Europaarbetet blir ännu bättre. De nordiska
statsministrarna har börjat träffas inför toppmötena,
vilket är bra. Även på parlamentarikersidan skulle
samarbetet kunna bli ännu bättre.
Den kanske allra största frågan som vi har framför
oss är hur vi ska vidareutveckla demokratin i Norden.
Nya generationer av nordister kommer kanske att
utveckla en ny syn på hur man ska använda den nor-
diska gemenskapen. Det är angeläget att dagens yngre
beslutsfattare och framtidens beslutsfattare kommer
in i det nordiska arbetet och kan utbyta erfarenheter
och tankar inför framtiden. Därför har den socialde-
mokratiska gruppen föreslagit att Nordiska rådet ska
arrangera ett nordiskt möte för unga om demokrati i
Norden.
Jag vill avsluta med att poängtera att styrkan med
Nordiska rådet ändå är att vi kan nå konsensus i vik-
tiga frågor. Vi har på detta sätt nått stora framgångar
genom åren. Ett av de mest kända, uppskattade och
lyckade exemplen är svanmärkningen inom miljön.
I dag är en dag då vi ska tacka varandra. Jag vill
först tacka mina partivänner Kaj Larsson, Eva Jo-
hansson och Åke Gustavsson, som har gjort fantastis-
ka insatser för Nordiska rådet. Utan engagerade par-
lamentariker i denna kammare skulle det inte bli så
mycket av nordiskt samarbete. Jag vill också tacka
Lars Hjertén, som jag vet ska lämna rådet.
Sedan har vi vår ålderman Elver. Jag vet inte om
23 år i Nordiska rådet är rekord. Jag har all anledning
att till dig säga tusen tack för alla timmar i valbered-
ningen. Tusen tack för alla stunder vi har suttit och
pratat med varandra. Tusen tack för ditt engagemang
för de nordiska frågorna. Jag vill påstå, herr talman,
att det är tack vare Elver Jonssons gedigna motions-
skrivande som vi fått en skrivelse från regeringen om
nordiskt samarbete.
Jag är säker på, herr talman, att alla dessa kamra-
ter kommer att ta med sig det nordiska i det fortsatta
jobbet. Tusen tack!