Herr talman! Trots att betänkandet i sitt omfång,
knappt 20 sidor, kan synas tunt är det en betydande
ärendeström som rinner i den flod som förenar Nor-
diska ministerrådet med dess parlamentariker i Nor-
diska rådet.
Redogörelsen från regeringen upptar finska ordfö-
randeskapet från i fjol, då man valde rubriken Nordbo
2001. Där kartlades nordiska medborgares rättigheter
vid bosättning, arbete, studier och uppehåll i annat
nordiskt land. Utredaren lämnade också förslag om
hur man skulle kunna förbättra informationen om
nordiska avtal och konventioner till medborgare och
myndigheter. Det pekades också på behovet av en
ökad medvetenhet och en bättre uppföljning av de
nordiska avtalen. En slutrapport kommer att lämnas
under detta år.
En viktig del i det organisatoriska avsnittet var
Viesmanspanelens rapport, som kom förrförra året,
med förslag om den framtida inriktningen på det
nordiska samarbetet. Senare kom också en ny nordisk
dagordning. Det ledde till en ändrad utskottsstruktur
där vi i princip återgick till tidigare sakområden.
Ministerrådet hade också siktat in sig på fem områ-
den: den teknologiska utvecklingen, välfärden, den
inre marknaden i Norden, samarbetet med grannlän-
der och regeringar i grannskapet samt miljö och en
hållbar utveckling. Ett temamöte i april i fjol om ett
bärkraftigt Norden ledde till en extra kongress i juni i
Kungälv.
Samarbetet i närområdet är en angelägen fråga.
Inte minst det parlamentariska utbytet spelar stor roll.
Nordiska investeringsbanken, NIB, men också NEF-
CO och NOPEF har haft betydande verksamheter
med inriktning på närområdet.
Det är nu tio år sedan de nordiska informations-
kontoren i Tallinn, Riga och Vilnius inrättades, och
jag vill påstå att dessa informationskontor, som kom i
gång innan banden slets av till gamla Sovjetunionen,
var något av en dörröppnare. Nu arbetas det på att få
en liknande informationspunkt i Kaliningrad. Det är
viktigt att snabbt komma i gång eftersom det har en
så avgörande betydelse för det framtida samarbetet.
Utan att föregripa vad nästa års rapport kommer
att innehålla är det intressant att notera att det norska
ordförandeskapet har prioriterat de tre viktiga områ-
dena barn och unga, livsmedelssäkerhet och bärkraf-
tig utveckling. Jag tycker att det ligger väl i linje med
vad vi parlamentariker från mittengruppen har uttalat
oss för, och vi känner stor sympati för dessa priorite-
rade sakområden.
Herr talman! När jag 1979 deltog i min första ses-
sion här i Stockholm var det rådets 27:e session sedan
starten. Under dessa 23 år har naturligtvis väldigt
mycket hänt både i rådet och i världen i övrigt. En
tydlig förändring är det ökade tempot, sessionen har
kortats. Då pågick sessionen i nästan en hel vecka. Då
var hela den svenska regeringen på plats. Antalet
deltagande ministrar från övriga nordiska länder var
ungefär detsamma. Nu kan man väl säga att konkur-
rensen om tid för det internationella samarbetet inte
var lika stor då, och många fler hade tid att delta för
att så att säga bara lyssna.
I år fyller Nordiska rådet 50 år. Det är nästan lika
gammalt som FN och det däremellan startade Europa-
rådet som till stora delar blev förebild under Nordiska
rådets första arbetsår. Nordiska rådet hade dels ett
omfattande parlamentariskt samarbete i Norden och i
Europa. Dock fick inte utrikes- och säkerhetspolitik
behandlas. Jag minns debatter då erfarna parlamenta-
riker tystade nya och entusiastiska ledamöter som
ville tala om säkerhetspolitik. Dessa frågor var då
fortfarande tabu.
Historiskt har Nordiska rådet främst arbetat som
nationella delegationer. Samarbetet mellan de olika
nordiska partierna fanns visserligen, men det var
svagt och inte formaliserat med partigruppsmöten och
partigruppsförslag som det är i dag.
År 1979 hade Sverige en liberal regering under
ledning av Ola Ullsten, och oppositionsledaren Olof
Palme var ordförande i den svenska delegationen. Det
är värt att notera att flera av de förslag som fanns på
dagordningen för den 27:e sessionen har stor aktuali-
tet också i dag. Avsaknaden av överstatlighet och
behovet av konsensus har naturligtvis inverkat på
möjligheten att handla snabbt. Jag vill bara nämna att
frågor som då diskuterades var ett förbättrat konsu-
mentskydd, nordiskt dataråd, valutapolitik och mo-
netärt samarbete i Norden - ett samarbete som i dag
är under snabb utveckling i hela Europa. Medicinskt
missbruk inom elitidrotten och framfarten av droger
bland yngre var problem som då fanns med men som
har mycket hög aktualitet också i våra dagar. Åtgär-
der för att bevara sälstammen, begränsningar av djur-
försök och samarbete om genteknik är också frågor
som med hänvisning till den snabba medicinska ut-
vecklingen rymmer ett antal etiska problem som vi
fortfarande måste ta itu med såväl på nordisk basis
som i världen i övrigt.
Frågor som också diskuterades vid detta möte var
Nordiska hälsovårdsskolan, Nordiska industrifonden
och Nordiskt institut på Åland. Färöarnas representa-
tion var en het fråga, inte minst för danskarna och
färöingarna själva. Många av de verksamheter som då
var på dagordningen utvärderas i dag. En del kan
synas spela stor roll och ha betydelse eller också bör
de ersättas med annan nordisk verksamhet.
Med ett skutt framåt tio år i tiden till 1989 är vi
åter i Stockholm. Nu är det rådets 37:e session.
Statsministern är nu Ingvar Carlsson, och ordförande
för svenska delegationen är Karin Söder, som vid den
sessionen också väljs till rådets president.
Också vid detta möte behandlades frågor som har
hög aktualitet i dag, som arktisk medicinsk forskning
m.m. Andra förslag som lades fram var att sätta i
gång en nordisk studie angående Europasamarbete
och en utredning om det nordiska samarbetet och
EG:s inre marknad.
Nu vet vi resultatet med flera nordiska länder i EU
och några som står utanför men ändå med en anknyt-
ning genom EES-avtalet. Det är inte fråga om anting-
en eller utan om både-och. Vi behöver såväl Norden
som Europa och världen.
IT-frågorna står i dag högt på dagordningen, och
det finns ett särskilt IT-ministerråd. Redan 1989 var
de faktiskt aktuella genom förslag om en nordisk
informations- och databank och förslag om en nor-
disk datautbildning. Det är ett fint inslag i det utbyte
som sker med våra närområden och inte minst med de
tidigare av Sovjetunionen styrda områdena. Nord-
jobbs verksamhet spelar här en stor roll. Att på plats
kunna utbyta erfarenheter i ett främmande land med
både skillnader och likheter spelar en stor roll inte
minst för unga människor.
Fumliga försök i det förgångna har bl.a. NORD-
SAT, Nordisk ekonomisk union - NORDEK - och
Försvarsförbundet varit. Alla dessa tre försök har det
gemensamt att det inte blev någonting av dem. Jag
lägger ingen särskild värdering i det påståendet, men
uttrycket står sig att nordiskt samarbete har haft
många små framgångar och några få men stora bak-
slag.
Vid Nordiska rådets senaste möte i Reykjavik dis-
kuterades globaliseringen, som nu har många ansik-
ten. Det må vara internationell handel som växer,
stora kapitalflöden över nationsgränserna, framsteg
inom högteknologin i stora delar av världen, lägre
kostnader för kommunikationer, en kraftigt ökad
migration - allt detta i en alltmer integrerad världs-
ekonomi och en explosiv utveckling av finansiella
transaktioner. Det är stor risk att klyftan växer mellan
rika och fattiga länder.
Globaliseringen, som framför allt kom i gång
kring 1980-talet, har i verkligheten främjat ekono-
misk tillväxt. Det visar sig att länder som ökade sin
öppenhet gentemot omvärlden har haft en snabbare
utveckling än länder som mälde sig ut från handel
och investeringar.
På tal om öppenhet är vi från Folkpartiets sida
också öppna för att valkretsen utvidgas till att också
gälla Europaparlamentariker. Det gör att vi har yrkat
bifall till reservation 2 i betänkandet.
Herr talman! Ett par korta reflexioner till. I en
rapport som jag själv lade fram för Nordiska rådet för
ett par år sedan som hette Globaliseringen och Nor-
den tog jag upp globaliseringens betydelse för kultur-
politik och socialpolitik. Jag utgick från ett nordiskt
perspektiv men med en positiv syn på globaliseringen
i betydelsen regional samverkan, tillväxt och mark-
nadsekonomi för att motverka tendenser till slutenhet
mot omvärlden, att få en vidgad arbetsmarknad och
att åtgärda brister som orsakar arbetslöshet, t.ex.
genom bättre vidareutbildning och kompetensutveck-
ling. Rapporten debatterades och ledde till rådsbeslut.
En rekommendation gjordes till ministerrådet och en
rekommendation i fyra punkter till de nordiska län-
dernas regeringar. Några delpunkter som fanns i re-
kommendationerna: Hur möter vi de utmaningar som
den nordiska modellen gentemot den allmänna glo-
baliseringen innebär? Ministerrådet uppmanas att
klarlägga vilka delar av vår välfärdsmodell som det
finns samstämmighet kring och är angelägna att vär-
na. Välfärdsforskningsprogrammet ska undersöka hur
man harmoniserar men också särskilt beakta skatteba-
sernas rörlighet. Kan detta påverka vår handlingsfri-
het vid val av välfärdsmodell, och hur påverkar de allt
större enheterna och koncentrationen i finans- och
näringsliv maktförhållandena i samhället och konsu-
menternas situation?
De nordiska regeringarna uppmanades att främja
goda levnadsvillkor i u-länderna. Vi ger också en
demokratisk dimension åt detta genom uppmaningen
att presentera gemensamma handlingslinjer för hur
man stärker demokratin och förnyar dess former.
Vidare uppmanades till att sprida kunskap om våra
nordiska erfarenheter av folkrörelse och medbestäm-
mande, om byalag och om folkbildning. Detta är
klassiska frågor som sprang fram ur våra stora folkrö-
relser och som sedan fått en mer modern avnämare.
Att verka för att folkrörelserna och frivilligorgani-
sationerna stärks och att öka demokratiseringen är
bl.a. vad den globala styrningen handlar om.
Där, allra sist herr talman, tror jag att det nordiska
samarbetet har sin uppgift. Det är inte bara 50 år. Vi
har ett månghundraårigt gott samarbete, och därför är
det så starkt med denna folkliga bas. Jag har sagt vid
en del tillfällen att det här faktiskt är något som kan
vara en god exportvara.