Herr talman! Nordiska rådet fyller 50 år i år. Då
frågar man sig om det är en pigg 50-åring eller en
trött 50-åring. Ska man se på Nordiska rådet med oro,
eller ska man se på Nordiska rådet med pessimism?
Ska man se på Nordiska rådet med tillförsikt eller
bekymmer?
Vi kan gå tillbaka 50 år i tiden och se vad som har
hänt. Vi har vår passfrihet. Vi har den gemensamma
nordiska arbetsmarknaden. När man frågar människor
utanför kammaren är det dessa saker de anser att
Nordiska rådet har betytt för dem.
Men det finns problem inom Nordiska rådets om-
råde. Elver Jonsson och Sten Tolgfors tog upp dem,
nämligen problemen med olika typer av gränshinder.
Jag blir lite bekymrad när jag hör den ledande so-
cialdemokratiska företrädaren i dag säga att vi får
hoppas att vi kan lösa de vardagliga problemen. Det
ska inte hoppas någonting! Det ska lösas! Det är
därför som Nordiska rådet finns. De problem som
finns ska lösas. En av de viktigaste sakerna inom
Nordiska rådet är att lösa problemen. Vi måste inom
Nordiska rådet lösa dessa problem för dem som tyck-
er att Norden är viktigt. Vi måste se till att koncentre-
ra vårt arbete, att det blir målinriktat - människor ska
t.ex. kunna flytta.
Låt oss titta på Norrbackrapporten - den rapport
som flera har citerat ur. Vi kan konstatera att de flesta
nordbor tror att det är problemfritt att flytta mellan de
nordiska länderna. Men det man kan stöta på är irrite-
rande svårigheter och problem som man inte har
kunnat förutse. En orsak är att lagstiftningen inte är
tillräcklig och inte beaktar de behov nordbor har som
flyttar mellan de nordiska länderna. Vi vet att det
behövs en bättre samordning av regelverken.
De flesta nordbor, som en följd av det växande
nordiska samarbetet och globaliseringen inom när-
ingslivet i Europa, kommer att bo i olika länder. Då
förväntar de sig faktiskt att deras barns utbildningar
ska gälla i det ena landet till det andra, att de kan få
pensionsförmåner i det ena landet efter det andra. Det
ska inte vara några problem.
Det är här, Agneta Brendt, vi politiker har vår
största uppgift, nämligen att se till att gränshindren
försvinner i stället för att konstatera att det nu finns
en ny katalog av gränshinder. Vi får faktiskt se till att
hindren tas bort mycket snabbt.
Låt mig ge exempel på ett antal hinder som kan
tyckas små men som ändå är typiska.
En ung svensk gick till arbetsförmedlingen för att
undersöka möjligheten att arbeta på Färöarna eller i
Grönland. Det fanns ingen information att få. På en
fråga fick han till svar att arbetsförmedlingen kon-
centrerar sig på EU och EG, och förresten behövs det
arbetstillstånd för att arbeta på Färöarna eller i Grön-
land. Tack vare Hallå Norden - den nordiska instans
som hjälper enskilda med byråkratin - fick vederbö-
rande den information han behövde. Han hade helt
rätt; det behövdes inget arbetstillstånd för att arbeta i
Grönland eller på Färöarna.
Det här var ett exempel på att myndigheterna
måste veta vilka regler som gäller. I norrbackska
rapporten föreslås att det ska finnas en databas där
man snabbt kan se reglerna.
Låt mig ta ett annat exempel som kan synas vara
obetydligt. Vi har ett ungt par. Hon är svensk, och
han är från Island. De bosätter sig på Island, och de
får en dotter med det vackra namnet Saga. Efter för-
äldrarnas gemensamma önskemål registreras barnet i
Island i enlighet med isländskt namnskick. Det unga
paret beslutar så att flytta till Sverige, men här vägrar
de svenska myndigheterna att ge Saga hennes full-
ständiga namn med motiveringen att modern är
svensk medborgare. Frågan om prövningstillstånd är
nu under behandling i kammarrätten. Ska det verkli-
gen behöva vara så krångligt?
Jag som bor nära den norska gränsen i Bohuslän
kan konstatera följande. Enligt Göteborgs-Posten
rasar norska pensionärer bosatta i Sverige mot den
extra skatt som de tvingas betala till sitt hemland.
Norge kräver 3 % av deras pensioner i sjukvårdsav-
gift, trots att de inte anlitar norsk vård. Den norska
staten hävdar att när pensionärerna anlitar sjukvården
i Sverige får norrmännen betala via räkningar. Men,
detta har kontrollerats med svenska myndigheter, och
beskedet där är att Sverige inte skickar några räk-
ningar på sjukvårdskostnader till norrmännen. Norr-
männen får inte heller dra av den norska avgiften när
de betalar skatt i Sverige, men det norska folke-
tryggskontoret säger att man har rätt att ta ut dessa
avgifter.
Det här var ett antal exempel, och jag skulle kun-
na rabbla fler exempel.
Ett annat problem är den baltiska och ryska integ-
rationen. Vi moderater har tagit upp den frågan i
Nordiska rådet ett antal gånger. Det gäller den höga
avgift som måste betalas när t.ex. idrottsungdomar
ska få visum för att åka till Finland.
Nu har vi sett på problemen, och nu tycker jag att
vi ska se på möjligheterna. Det har ett antal gånger
nämnts i denna kammare att Sverige och Norden har
varit föregångare när det gäller skapandet av den
baltiska demokratin och de förändringar som har skett
i nordvästra Ryssland. Här är det oerhört viktigt att
Norden fortsätter att satsa. I betänkandet pekar man
på att Nordens internationella roll är oerhört viktig.
Vi har en framtid där vi kan ge mycket i form av
hjälp.
Jag hade förmånen att i Nordiska rådet vara ordfö-
rande för en grupp som arbetade med den nordliga
dimensionen. Vi kom fram till att det övergripande
målet för den nordliga dimensionen är att stärka de-
mokrati, säkerhet, stabilitet och hållbar utveckling i
norra Europa. Man ska se det som en politisk satsning
att bygga en plattform och ange en inriktning för
samarbetet mellan EU-länder och multilaterala orga-
nisationer i den nordliga regionen. Det är viktigt att vi
kraftsamlar för att stärka den demokratiska, ekono-
miska, sociala och miljömässiga utvecklingen i nord-
västra Ryssland och runt Östersjön. Det finns en
mångfald av aktörer, vilket är positivt.
Det finns ingen brist på idéer. Det finns ingen
brist på förslag. Det finns ingen brist på projekt. Men
det är faktiskt viktigt att vi koncentrerar oss och ser
till att det blir någonting av alla dessa projekt, att vi
identifierar de hinder och svårigheter som finns för
genomförandet och att vi lägger fram förslag på rea-
listiska projekt. Det ska vara projekt kring vilka det
finns en identitet, där människor i nordvästra Ryss-
land och Baltikum känner att de kan göra något av
projekten.
Här ser jag en oerhört stor uppgift för Norden i
framtiden med dess internationella engagemang.
Så vill jag säga lite grann om Baltikum. Sten
Tolgfors hade en stor debatt i frågan tidigare.
Visst vill balterna bli medlemmar i Nordiska rå-
det. Det vet alla som sitter här. Vi har sett deras skri-
velser. Men de kan inte söka medlemskap i en organi-
sation som i statuterna säger att det måste ske ett
erbjudande. Visst vill de bli medlemmar.
Det känns konstigt att vara i denna kammare där
de flesta vet att så är fallet. Men nu säger man att
balterna inte vill detta för att de formellt inte har
ansökt om medlemskap. Men de har i skrivelser i
samband med den baltiska församlingens möte sagt
att de vill bli medlemmar i Nordiska rådet. Det är
något som vi bör kämpa för.
Herr talman! Låt oss sammanfatta. Jag känner att
Norden har stor betydelse, men för att Norden ska
fortsätta att ha en stor betydelse är det viktigt att vi tar
tag i de gränshinder som finns. Det har gått alltför
många år. Det har varit alltför mycket vackert tal vid
olika fester och här i kammaren. Det måste göras
någonting. Nu har vi en katalog via ambassadör
Norrback.
Dessutom måste Norden fortsätta på den väg man
slagit in och ge stöd och hjälp åt de baltiska staterna
och nordvästra Ryssland att utveckla demokratin. Då
tror jag att vi kan stå här om tio år och känna oss
nöjda och belåtna, men det måste ske någonting nu.