Herr talman! Då riksdagen i dag behandlar
jordbruksutskottets betänkande nr 13, gällande
statsbudgeten för budgetåret 1994/95, befinner vi
oss i en situation som är annorlunda än vanligt.
Förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU har
just avslutats, och vi ser fram emot en fördjupad
debatt om vad detta medlemskap kommer att
innebära för svenskt jordbruk och svensk
livsmedelsförsörjning.
Utan tvivel kan det konstateras att
förhandlingsresultatet är gott på de flesta punkter, i
många fall över förväntan. Det känns bra att kunna
konstatera detta, inte minst mot bakgrund av den
målsättning som den borgerliga
fyrklöverregeringen slog fast i
regeringsförklaringen hösten 1991. Då slogs fast att
en viktig punkt under denna mandatperiod var att
föra Sverige in i den europeiska gemenskapen. Det
slogs fast att svenskt jordbruk och svensk
livsmedelsindustri skulle vara starkt och
konkurrenskraftigt vid inträdet.
Regeringens arbete har hela tiden varit att söka
anpassa livsmedels- och jordbrukspolitiken till den
nya verklighet som blivit följden av vår
medlemsansökan, som ju lämnades in av den förra
regeringen, med mycket brett stöd i denna
kammare.
De nödvändiga förändringarna innebär
korrigeringar av 1990 års livsmedelpolitiska beslut.
Från regeringssidans partier har vi inte tvekat när
det gäller att föreslå dessa förändringar, även om de
på många punkter innebär ett avsteg från de
tongivande principerna i 1990 års beslut. Det gäller
nu att ge svenskt jordbruk och svensk
livsmedelsindustri möjligheter till överlevnad och
utveckling med de nya förutsättningar och
spelregler som ett medlemskap medför.
Självfallet kommer Sverige efter ett beslut om
medlemskap att tillsammans med andra länder och
i GATT:s anda arbeta för avreglering och
marknadsanpassning. Jag anser mig därmed, herr
talman, ha besvarat Ny demokratis reservation nr 1
i motsvarande avseende.
Vi har ej heller kunnat godta Ny demokratis förslag
till anslagsneddragningar utöver regeringens
förslag, då det i nuläget inte går att förutse behovet
av förändringar med hänsyn till EU-medlemskapet.
Detta gäller inte minst Jordbruksverkets
verksamhet.
Herr talman! På ett par punkter har Ny demokrati
gjort gemensam sak med Socialdemokraterna,
varför regeringspartierna tvingats avge
reservationer till betänkandet. I reservation nr 3,
gällande anslag för stöd till skuldsatta jordbrukare,
som socialdemokrater och nydemokrater vill ta
bort, ställer vi upp för ett oförändrat anslag.
Detta anslag, som hittills utnyttjats i liten
omfattning, bör dock finnas kvar med hänsyn till
sitt ursprungliga syfte. Avsikten enligt
stödförordningen var att stöd kunde lämnas till
särskilt skuldsatta jordbrukare, som till följd av
bl.a. avvecklingen av den interna
marknadsregleringen och på grund av
omställningen särskilt kunde anses ha drabbats.
Risk finns att behovet ökar, då omställningsstöden
minskas och avvecklas. Regeringen har också i
proposition 1993/94:157 föreslagit att stöd ur just
detta anslag skall kunna utgå till trädgårdsföretag
med motsvarande problem. Det är någonting att
tänka på för oppositionen, som nu har chansen att
ändra sig och rösta på reservation nr 3. Man brukar
ofta tala väl om trädgårdsnäringen men lever dåligt
upp till principerna, inte minst med hänsyn till de
problem som i dag är akuta på en del områden.
Socialdemokrater och nydemokrater utgör
majoriteten i utskottet då de gemensamt riktar
kritik vad gäller regeringens budgetarbete på
jordbruksområdet. De talar om bristande helhet
och öppenhet i redovisningen av budgetförslaget
och finansieringen. Dock konstaterar de att årets
budgetförslag härvidlag inte på något avgörande
sätt avviker från vad som varit brukligt under
tidigare års budgetarbete. Således faller kritiken
också tillbaka på tidigare socialdemokratiska
regeringar.
Herr talman! Vi delar den uppfattningen, och vi
framhåller detta i reservation nr 4. Där vill vi också
samtidigt konstatera att det av olika skäl kan vara
lämpligare att bryta ut vissa delar från den ordinarie
budgetbehandlingen. Ofta sker detta med syftet att
uppnå en mer genomarbetad prövning av ett
särskilt budgetområde.
En ny ordning kan dock bli verklighet framöver.
Riksdagsutredningen har nämligen nyligen
presenterat ett förslag om en ny ordning för
budgethanteringen. Förslaget är inriktat på att
budgetförslaget skall vara fullständigt när det
avlämnas och att regeringen normalt icke skall
kunna lägga fram kompletterande budgetförslag
innan budgetårets början. Antalet anslag i
statsbudgeten begränsas, och budgetförslaget ges
en sådan utformning att det kan användas som
resultatstyrning.
Alla anslag skall i princip bruttoredovisas, varvid
inkomster och utgifter redovisas var för sig. De
påtalade problemen skulle -- oavsett regering --
bortfalla om förslaget genomfördes.
Herr talman! Jag framhöll inledningsvis att
regeringen tagit ansvar för att genomföra
förändringar av jordbruks- och livsmedelspolitiken
med hänsyn till de nu i grunden förändrade
förutsättningarna, i förhållande till vad som gällde
då riksdagen fattade beslut 1990.
Detta kan tyvärr inte sägas om den
socialdemokratiska oppositionen. Man har hela
tiden sökt sätta käppar i hjulen och motarbetat den
nödvändiga anpassningen till och infasningen i
EG:s jordbrukspolitik CAP.
Socialdemokraternas budgetalternativ på
jordbrukets område är utmanande och -- det vill jag
understryka -- ansvarslöst.
Arealersättningarna, som skall kompensera för ett
lägre spannmålspris, vill de ta bort samtidigt som de
föreslår ett ytterligare sänkt spannmålspris med 15
öre/kg. Dessutom föreslås höjda
produktionskostnader genom högre priser på
handelsgödsel och växtskyddsmedel. Därutöver
har de motarbetat regeringens strävan i övrigt att
underlätta för företagande och investeringar.
I stället förordar den socialdemokratiska
oppositionen ett s.k. inkomststöd. Detta föreslås
utgå som ersättning för det arealstöd som
regeringen steg för steg vill EU-anpassa för att
skapa konkurrensneutralitet.
Socialdemokraternas förslag är alltså utmanande,
och de syftar tyvärr mer till att skapa motsättningar
mellan brukare i norr och söder än till omsorg om
svensk livsmedelsproduktion.
Vidare talar Socialdemokraterna om att man skall
vara konsumentinriktad. Inser inte ni
socialdemokrater att den politik ni förordar på
livsmedelsområdet hotar att slå hårt just mot
konsumenternas möjligheter att köpa
svenskproducerad mat i framtiden? Om er politik
på detta område genomfördes skulle den äventyra
svensk livsmedelsproduktion och därmed leda till
högre priser och ett stort importberoende.
Jag vill vädja till Margareta Winberg, ordföranden
i jordbruksutskottet: Ta ansvar! Medverka inte till
att äventyra många av de arbeten som finns inom
den svenska livsmedelsproduktionen! Hjälp till att
skapa goda förutsättningar också för den svenska
landsbygden i framtiden!
Socialdemokraterna vill i reservation nr 6 ha ett
samlat utvecklingsprogram för skogen och kräver
att regeringen skall återkomma med en rapport
angående måluppfyllelse för skogspolitiken 1997.
De vill också ha ett förslag om hur den långsiktiga
finansieringen av naturvården skall klaras.
Socialdemokraterna slår in öppna dörrar.
Regeringen har föreskrivit i regleringsbrev för
innevarande budgetår att Skogsstyrelsen inom en
fyraårsperiod skall göra en redovisning och
utvärdering av den nya skogspolitikens effekter,
särskilt med avseende på miljömålet. Utskottet
förutsätter att regeringen återkommer till
riksdagen med eventuella förslag.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna
nr 3 och nr 4 och i övrigt till utskottets hemställan.